Aftonbladet – 19 april 1847, sida 2

ksn väl hända, att denna nya kuriösa t dning, som är så mycket, innan den kommit till verlden, slut:r med att icke vera en oppositionstuidn ng, och kanske icke något annat heller. Men är väl Minerva den bäruti synnerligen olik? Hvaruti besticker sig hennes opposition, när hon någon gång låtit en sådan höra af sig? Jos. emot det goda och reformativa, som regeringen då och då uträttat. Men har hon nånsin opponerat sig emot hvad som hos regeringen kunde vara att anmärka? Har hon icke med fröjd och gamman upptagit hvarje antiprogressiv skymt såsom något lofvärdt; och endast varit emot tidehvarfvets kraf? -Och hon vill likväl räknas till oppositionen! — Hon menar, att hon kan det, oakftadt konservativ, emedan hon är detta så, som man är det i England, utan att tillhöra Högkyrkan eller de Gamle Tories parti. Månne Minerva då icke vet, att just High Churchpartiet och ultra tories i England äro de, som företrädesvis kalla sig konservativa, likasom deras tidningar John Bull, Morning Post m. fl.; samt alt Rob. Peel, när han arbetade för handelsfritieten och spanmålslagarnes afskaffande, adrog sig de konservatives häftiga hat och af dem kallades :affälling, emedan han ej längre tillhörde den sida, hvarti!ll ban förut räknats som banerförare? Han öfvergick härmed till den faktiskt reformativa kolonnen. Huru kan då Minerva sammanställa sig med honom? Men med Guizot kan bon det och må hon det gerna: Gnuizot, hvars fraser i talet mot Duvergier dHaurannes publiken redan till en del inhemtat genom Afionbladet, och hvars reformtendens går ut på att ingenting skall göras; samt framför allt, att, om någonting göres, det blir ingenting utaf. Å andra sidan åter har ju äfven Posttidninzen nyligen, i sitt nya programm af den gamla redaktionen, förklarat nästan alldeles detsamma som Minerva, nemligen, att dess biifvande politiska fårg är konservativ utan alt vara liberal och I:beral utan — — nej för tusan, så var det icke: liberal utan att vara radikal, och konservativ utan att vara stationär. Huru skall nu Minerva skilja sig ifrån den definitionen? Vart rid är, att tills vidare anse alltsammans såsom en portion munväder, något beslägtadt med det bekanta vädergiftet, men ännu mera oskyldigt.