Aftonbladet – 19 april 1847, sida 2

blifva gällande; dock att afgiften till staden, för den, som idkar mångleriröre!se i öppen salubod eller försäljningsstånd, borde bestämmas till omkring hälften af det belopp, minuthandlande i burskapspenningar betala, och för öfrige mångleriidkerskor, med inskränktare handelsröre!se till en fjerdedel af samma belopp, samt tiden för borgen jemvälinskränkas till hälften af den tid, som för burskaps borgen är bestämd eller tre år. s . Tsammanhang härmed har Handelskollegium hemställt, att, på stadens bekostnad, må å de torg och platser, der månglerirörelse vanligen utöfvas, inrättas tjenliga försäljningsstånd eller butiker, hvilka, emot bestämd, låg, årlig afgift till stadskassan, kunna åt mångleriidkerskor upplåtas, då det att de varor. som af dem för allmänheten hållas till salu, må kunna lättare vårdas, bibehållas sundare och renligare, än nu ofta sker, samt mångleriidkerskorna å torgen icke orsaka trängsel eller upptaga platser och utrymme, som för den öfriga trafiken äro behöfliga. — Svenska Minerva för den 47 har en artikel med en af de pompösaste och längsta titlar vi nyligen läst, och innehållande ett så äkta argusiskt visdomssvammel, som man nånsin kan önska sig. Saken består i ingenting mindre ön :n Oförgriplig förklaring will de stora tidningarne i hufvudstaden och till landsortspressen, i anledning af den utaf dem omtilade nyx Conservativa Tidningen,. När man efter mycket besvär kommer till nötens kärna, så finner man, att Sv. Mincrva är — och framför allt vill vara — kon.ervativ, men icke på smma sätt som andra menniskor. Hon tillhör icke Svenska B:ets konservatism, menar hon: icke Statstidningens, icke Posttidningens, icke en nådehungrande och lycksökande Servilisms: hon är icke stationär, reaktionär, ultra, historisk, prelatensisk , och Gud vet hvad. Efter alli detta, som den värda qvinnan, icke är, måste det naturligtvis vera förlåtligt att fråga hvad hon är? Jo — hon är konservativ på det sätt, som man, efter S:ir Robert Pee!s och Guizots föresyn, är det i England och Frarkrike: nemligen i det förra landet ej såsom ILigh Churchpartiet eller de gamla Tories, och i det sednare icke af ultrarojalisternes färg. Guizots konservatism är Minervas ideal, då han i deputeradekammaren i anledning af Duvergier IHaurannes motion om ändringar i Vallagen explicerade och försvarade sina syfien med ungefär dessa ord: att de andra partierna väl förespeglade Frankrike framskridande och reformer, men att det konservativa partiet vore det enda som kunde och skulle gifva dem. Anledningen till denna långa expektoration är, att Minerva mycket ogerna ser sig sammanblandas med den omtaade nya konservativa tidningen. Hon begär icke mer än ,enkel rättvisan, stackars menniska, och det vilja vi för vår del ej neka henne. För vinnande häraf behöfs icke mera, än att Minerva behagar tydligar utsäga hvad slags konservatism, i afseende på svenska förhållanden nemligen, hon hyllar. Hittills känner hvar och er, att hon varit stationär och resktionär, fullt ut så mycket som Svenska Biet, Posttidringen och alla andra, med hvilka hon nu så högdraget uppsäger brorskålen. : Eller, hvilken reform har väl Minerva förordat? Har hon ej varit emot näringsfriheten? kriminallägförbättringen? ur. dervisningsväsendets reform? fängelseväsendets dito? representationsförändringen? Öfver hvad yfves då den gamla Sibyllan? Hvad berättigar henne, alt rycka på axlarne åt de andra kamraterna här i landet och kalla dem, i motsats till henne sjelf, barn af en ;nådebungrande och lycksökande servil:sm? Eller hvad för ett särskildt namn skall man gifva hennes politik till skillnad från deras, så framt man ej vill benämna det hvalfisk-konservatism ?Det är väl sant, att hon har rätt att ej förblandas med en blifvande tidning, som icke skådat dagen, och hvars tendenser) så till vida ännu kunna kallas apokryfiska. Lyckan af sitt obeblandade tillstånd får hon säkert också åtnjuta, både från den nya tidningens egen sida, och från den öfriga publicismens, huru intresserad hon än sjelf kan anse publiken vara stt veta rätta kulören på hennes -mössband. Men allvarsamt taladt: huru konservativ än den nya tidningen må blifva — förutsatt att den alls blifver — lär den dock aldrig kunna komma att vara det mera, än Minerva sjelf oupphörligen bevisst sig. Det ERROR NEO NK TTR TIS RI SÄNT NOEN