Aftonbladet – 19 april 1847, sida 2

befrämja dylika påtriotiska företag, helst då de såge att dessa af landets egna invånare omfattasmed den värma oc. ifver, som för sådane storverks. utförande äro alldeles oundgänglige. Att ett sådant intresse försaken äfven bör göra sig gällande hos herrar handlande, har man så mycket mera skäl att förmoda, som det af alla landets inbyggare är just de, som i främsta rummet draga vinst af de fördelar, som lättade kommunikationer alltid medföra. — I Jönköpingsbladet läses följande reflexion: Af tidningarna finner man, att privatbankerna alltjemnt fortfara med den gamla diplomatien att utse landträntmästare till kassörer, och att vederbörande landshöfdingar hafva den beskedligheten att tillåta räntmästarna emottaga befattningarna. Vid Mälareprovinsernas hufvudkontor i Westerås har landträntmästaren derstädes blifvit kassör, och likaså räntmästaren i Carlskrona vid Smålands privatbanks der förlagda afdelningskontor. Vid flere äldre privatbankskontor existera samma förhållande, för att icke säga samma oskick. — mtr — Dagbladet meddelade i lördags en berättelse om hvad handelskollegium och magistraten sammanstämmande yttrat i deras nyligen afgifna utlåtande, angående vilkoren för månglerirörels s idkande här i staden. Man finner deraf, att dessa myndigheter tillstyrkt, att de för månglerskor, genom öfverståthållareembetets kungörelser d. 4 Oktober 4760 och d. 29 December 14812, stadgade förbud emot förköp och olaga bandel, jemte öfriga inskränkningar vid månglerirörelsens utöfvande, såsom hvarken med grunderna för den nya handelsordningen öfverensstämmande eller i öfrigt för närvarande tid lämpliga och behöfliga må upphäfvas, samt mångleri-idkerskor, i afseende å inköp af de till deras handelsrörelse hörande varuartiklar, icke underkastas andra inskränkningar och stadgar, än de, som för minuthandel i allmänhet äro gällande; att hvad angår försäljningen, det må vara mångleriidkerskor obetaget, att å hvilket, för handel och köpenskap i allmänhet tillåtet ställe, som helst, inom hufvudstaden och dess område, .der utrymmet och ordningens upprätthållande sådant medgifva, på alla tider af dygnet, då allmänt förbud emot arbetes och sysslors förrättande icke hindrar, hålla sina varor till salu, samt att rättigheter och skyldigheter för månglerirörelsens utöfvande i öfrigt må bestämmas till så nära likhet, som möjligt, med hvad för minuthandeln i allmänhet eger rum; att till följd häraf, och då antalet af de varuartiklar, hvilka mångleriidkerskor ega att hålla till salu, genom Kongl. brefvet d, 22 Dec. nästlidet år 1846 och Kgl. kommerskollegii, på grund deraf d. 22 sistl. Februari utfärdade kungörelse, blifvit så betydligen förökadt, att mångleriidkerskorna hädanefter kunna i ganska betydlig mån ingripa uti så väl handel med viktualievaror som den traktörer och värdshusidkare m. fl. hitintills förbehållna näringsrörelse, de, hvilka utöfva månglerirörelse, må, i öfverensstämmelse med hvad handelsordningen i detta afseende stadgar, åläggas att derföre, i förbållande till rörelsens beskaffenhet och omfång, till kronan och staden vidkännas lika beskaffade utskylder och onera, som minuthandlande, samt att bestämda föreskrifter uti detta sistnämnde afseende må meddelas, hvilket kollegium och magistraten ansett vara desto angelägnare, som, enär tilloppet af dem, söm söka tillstånd att få idka mångleri, särdeles bland de fattigare klasserna, dagligen ökes, så att mångleriidkerskorna för närvarande uppgå till det alltför stora antal af omkring 400, hvilka dock befinna sig i sådana omständigheter, att icke fullt femtedelen af dem under de sednare åren kunnat betala den månglerirörelsen åliggande saluaccis, det tydligen kan emotses, att, då hvarje välfrejdad qvinnsperson efter-d. 4 nästk. Juli är, under få, lätt uppfyllda vilkor, berättigad, att idka denna handelsrörelse, en så stor mängd personer i annat fall, skall dragas från mångleriyrket från de arbetande och tjenande klasserna, att de af samma yrke hvarken kunna hemta sin bergning, betala de månglerirörelsen åtföljande utskylder , eller motsvara allmänhetens fordringar i afseende på den sundhet och snygghet m. m., som vid försäljning af de till yrket hörande varuartiklar äro af nöden. Såsom ytterligare skäl härtill komme ock den omständighet, att, då det genom Kongl. brefvet den 44 September 4845, är för medellösa qvinnspersoner tillåtet, att, efter vederbörlig anmälan, få såsom försörjningsmedel å hufvudstadens allmänna försäljningsplatser hålla till salu allt hvad som kan hänföras under benämning af husslöjd, äfven om det af andra: personer såsom sådant är tillverkadt, fattiga qvinnspersoner i allt fall ega lämpliga utvägar att genom mindre handel bereda sig bergning. I följd häraf, och då hvar och en, som vinner burskap å handel, måste, innan burbref utfärdas och han får handelsyrket utöfva, enligt gällande författningar, till stadskassan erlägga ett bestämdt belopp i burskapspenningar, som för minuthandlande här i staden är bestämdt till. omkring 8 rdr bko samt ställa borgen för 6 års utskylder till staden, hafva kollegium och magistraten ansett, att lika beskaffade bestämmelser och stadgar för mångleriidkerskor böra