Aftonbladet – 19 april 1847, sida 2

några fail. Enarbetskarl från landet, hvilken samma dag luxerät skulderleden, fick vid repositionens företagande inandas ethergas. Då armen först vidrördes jemrade han sig, något; men då den egentliga repositionen verkställdes, hvilket med ovanlig lätthet försiggick, erfor han deraf intet, utan yttrade förvåning då han fann armen vara bragt i led. Något exstatiskt tillstånd inträffade här ej. En medelålders man, med ryggmärgslidande, inandades etherångor, före applikationen af glödgadt jern på ömse sidor om ryggraden, öfver !Y, timma, utan att deraf blifva försatt i exstatiskt tillstånd. Han förklarade imedlertid, att bränningen, så länge jernet fördes nedåt ryggen, endast framkallat en angenäm känsla af värme, som dock, då det qvarhölls för djupare inverkan, öfvergick t till liflig smärta. På en äldre qvinna, som inkom på lazarettet med en stark kontusion å armen, och som, vid minsta vidröring af denna, uppgaf höga jemmerrop, hade, sedan hon genom etherinandning blifvit försatt i exstatiskt tillstånd, armen kunnat undersökas och röras i alla riktningar, utan tecken till smärta. Vid amputation af foten på en 30-årig dräng, bade patienten, som vid första inskärningen uppgaf ett klagoljud, sedermera under operationen icke erfarit den ringaste smärta. Då vid sårets sköljning med kallt vatten, före förbandets anläggande, sveda inställde sig, begärde och fick han åter inandningar, omedelbart medförande den förra känslolösheten. Han omtalade sedermera förloppet såsom en dröm, och betedde sig för öfrigt efter operationen såsom cen berusad. Vid första förbandets ömsning hade med lika effekt ethern blifvit använd. Vid borttagandet af ett, iärret efter en svår brännskada inväxt lillfi nger, der en temligen långvarig, och under andra förhållanden ganska smärtsam dissection erfordrades, hade etbergasen likaledes medfört fullkomlig smärtfrihet, ehuru patienten sade sig icke hafva saknat medvetande af hvad som förehades. De från andra länder meddelade uppgifterna om ethergasens verkningar voro således äfven här konstaterade. Härvid erinrade likväl hr Ekströmer om olika personers olika receptivitet för ifrågavarande medels inverkan, och befarade, att utan iakttagande af urskiljning och försigtighet vid användandet deraf, menliga, ja lifsvådliga följder deraf kunde uppkomma, serdeles hos retliga och genom föregående sjukdom mycket försvagåde personer, såsom exempel hvarpå hr Ekströmer anförde, att hos en ung man, medtagen af en långvarig sjukdom i knäleden, fordrande amputation :af låret, hade, efter blott få inandningar, pulsen blifvit nästan oräknelig, till följe både af dess hastighet och litenhet, -fradga för munnen bildat sig, och ett sanslöst tillstånd, hvilket patienten dock sedermera uppgaf såsom himmelskt, inträffat. Operationen måste uppskjutas. Medlet vore således icke att leka med, och önskligt vore, att dess missbrutande kunde förekommas. Hr Ekströmer hade icke, i de få fall der ethern hittills blifvit använd vid operationer, efter dessa funnit någon abnorm reaktion inträda; möjligtvis en minskad. Yuwuerligare erfarenhet fordrades dock för att afgöra, hvad godt eller ondt upptäckten innebär. Vid större långvarigare, och i utförandet grannlaga operationer, hvarvid chirurgen ofta har ett verkligt behof, att kommunicera sig med patienten, ville hr Ekströmer i allt fall icke tillstyrka etherns användande. Hr frib. Berzelius anmärkte, att vid dessa försök serskildt afseende bör fästas på etherns temperatur, helst dess kokpunkt ej är högre än emellan 4 335? och 36, och nära denna luften lätt kunde så utestängas, att qväfning förorsakas.