Aftonbladet – 16 april 1847, sida 1

W. O Schölds DROTTNING ISABELLAS STÄLLNING. Man läser i Daily News följande i sanning märkvärdiga skildring af de inre förhållandena i Spanien för närvarande: Ingen berättelse eller ens legend från medeltiden förvarar minnet af ett mera grymt tvång och en nedrigare förföljelse mot en ung qvinna af hög börd och rikedom, än de omstländigheter, som nu skymta fram i anseende till Spaniens unga drottning. Ett starkare bevis kan ej komma i dagen af det våld man mot henne utöfvat och af hennes ängsliga ifver att befrias derifrån, än det faktum, att i det ögonblick Christina och Bresson lemnade Madrid — samma ögonblick, då regimen af våld upphörde — Isabellas första åtgärd bestod i alt uppsöka och utvälja, till politisk vän och försvarare, samme man, som mest motsatt sig drottningen-modrens och den franska beskickningens håndlingar — samme man, som starkast, ehuru nästan ensam, ogillade de tvenne äktenskapen, och till hvilken hr Bulwer vände sig i silt ryktbara bref, då han vederlade Isturiz och hans klienters låga ränker. Drottning Isabella tog sin tillflykt till en ridderlig och ädel krigares, general Serranos råd. Och detta framställes som en handling, så brottslig, eller åtminstone så hotande, af dem, som gåfvo drottningens ungdom en falsk riktning och sålde hennes utsigter till lycka åt hennes systers och franske konungens intressen, att ingenting mindre fordras för att återställa deras förtroende eller tillfredsställa deras hämnd, än den unga drottningens dethronisering, och hennes makts öfverflyttande — till hvem? Till den idiot, hvilken man pitvingat henne till man, och hvilken ansetts för det mest passande verktyg för deras ränker. I sanning måtte aldrig en qvinna och en prinsessa med mera rätt kunna appellera till de ädles sympathier, eller till och med de tappres arm. Aldrig har ett mera upprörande våld, ett mera lågt bedrägerf blifvit begånget, först för att förstöra en ung qvinnas lycka, och sedan stjäla hennes egendom, än det, som utförts af hennes sjelfförordnade vårdare, Frankrike och Spanien, genom Bresson och Isturiz, genom hennes afskyvärda moder och dennas nedriga man. I detta ögonblick har den unga drottningen endast sin egen vila och sin känsla om det orätta att stödja sig på. Serrano, hvars råd hon sökte, är tvungen att dölja sig sjelf, för att nndgå Moderados efterspaningar. Isitt bekymmer har drottningen eftersändt hr Bulwer, och utan tvifvel erhållit hederliga råd; men äfven detta har uppfyllt den arma drottningens tyranner med raseri, och hon hotades, efter sednaste underrättelser, med ett militäriskt upplopp derföre, att hon talat med engelska sändebudet. Vi äro ledsne att se England och Frankrike invecklade med hvarann i en tvist, som icke borde sysselsätta någon hederligt sinnsd. Iar Isabella rådslagit med hr Bulwer, så har Christina anropat Ludvig Filip att understödja Moderados, såsom de ende försvararne af Montpensierska successionen. Öcb, såsom cen samtidig underrättelse lyder, anhåller man redan hos Frankrikes konung, att sända Montpensier tillbaka att ställa sig i spetsen för sitt parti, och hertiginnan att i Madrid skänka Ifvet åt en blifvande tbronarfving. En ministerförändring i Madrid kan fullkomligt förderfva denna plan och tilläfventyrs för alltid hindra Christinas återkomst till Spanien. Men drottningen kan ej förändra ministeren, utan att först upplösa dessa Cortes; och det kan hon ej utan att vara säker på armcen, Och vi tvingas säga, att denna korps har blifvit organiserad af franska partiet för deras egna förslagers genomdrifvande, Följaktligen, oaktadt Christina och Bresson äro borta, hålles den unga drottningen likväl i bojor, hvilkas brytande fordrar mera tid och! erfarenhet, än hon besitter. Det är ganska