Aftonbladet – 15 april 1847, sida 1

en stor likhet förefinnes mellan dessa begge länders naturprodukter, folk och skaplynne; liksom dettas stora olikheter i sednare tider ha betingat alla de modifikationer vi genast märka hos dem. Hindostan är ett fast land, beläget mellan två tidigt utbildade riken, Arabien (Persien) och Kina. Förbindelserna till lands försiggingo der naturligtvis förr, än de till sjös kunde ske mellan öarna och. fasta landet; en naturlig följd af denna vexelverkan var, att bildningenhos folket steg högre, blef mindre ensidig i Hindostan, och att i först jemnförelsevis sednare tider öarna från såmma håll emotiagit en ombildning 2f deras förut innehafvande, fast något sjunkna odling. Hindostan, med Himalaya i ryggen, sträckande sig vidt ut, kunde genomflytas af-stora floder, kunde uppvisa stora: riken, egentliga landsträckor, med dem åtföljande störa djur i stora skogar; — det var blott en tid så med Malesien. Der kunde en religion sprida sig öfver hela landet, seder och bruk blifva mera jemt fördelade, då deremöt öarna voro mera inskränkta och begränsade; folken kunde ej simmansmälta på gränserna; utan hafvet blef det gemensamma fält, der folken roffade och sedan kämpade om bytet. Klimatet är i Hindostan mera hett, än på öarna; ty de jemnt öfver dem dragande vindarne och det omgifvande hafvet afkyla dem: Till följe af deras så nära grannskap till eqvätorn; äro sommar och vinter ej der så skarpt begränsade, som i Hindostan, utan regnet faller mera jemnt, som Nyss saes om Singapore. Likväl regnar det ganska starkt äfven här, och Barca Sund anses såsom den del af jorden, der det mesta regn faller. I Hindostan deremot, liksom i ällmänhet i de tropiska länderna, der ej andra orsaker träda fram och ändra naturens Ordning, äro dagarne sköna öch klara, när solen är på afstånd, d. v. s. inom andra vändkretsen; men då Hon kommer tillbaka och den ästronomiska sommaren inträdet; då öfverdrager sig Himlen Med ett dok, och regnet strömmar ned, ej i ett af våra beskedliga