den händelsen, att de vid ett tillfälle anföllo och togo ett krigsångfartyg i ett enda anfall, så att besittningen knappast hann springa under däck; intet annat råd fanns nu, då luckorna voro stängda, än att släppa ut den heta ånsan, hvilken, då den nedföll på malayernas nakna kroppar, dref dem hufvudstupa ned i sjön under ångestskrik. — Kryssarne äro i full verksamhet, och man hör allt mindre talas Om anfall; flera nästen, der dessa röfvare egt sitt tillhåll på Borneo och andra öar, hafva blifvit intagna och i rund förstörda, hvarvid stor tapperhet visats på både europeernas och malayernas sida, hvaribland i synnerhet må omnämnas ett röfvarfäste, som H. E. M. S. Dido, efter en förfärlig strid, förstörde på Borneo 48437). Trenne fullt beväpnade köpmansfartyg blefvo på en gång svårt tilltygade i ett dylikt hål, der de sökte handla, samt blefvo unler natten anropade af europeiska röster: ett bevis, att maayerna ej sakna goda rådgifvare. De strida väl, men deratinnan ligger ej svårigheten, ty vår krigskonst är så långt sfverlägsen, liksom vår segling; men dels anfalla de och visa sig sällan utom i stiltje, och dels gå de på så grundt vatten, att djupgående europeiska krigsskepp ej kunna följa lem. Det enda sättet att få makt öfver dem, är med flatyottnade ångfartyg och under följandet af regeln, att aldrig skänka tillgift, utan utrota med svärd och brand. Holländarne hafva fått en särskild och farlig fiende uti n f. d. löjtnant i deras flotta. Denne hade vid flere tillällen utmärkt sig, men förgäfves väntat den befordren han örtjent, hvarföre han tillsporde guvernör:n cm orsaken; lenne svarade, att löjtnanten såsom Job-lob (son af europå ch java-Qvinna) ej kunde stga högre. Han afligsnade sig itan vidare anmärkning, ingen visste hvart, tills en vacker lag kaptenen, på ett inväntedt snäl!seglande fartyg, i en nalay-båt inkom till Batavia, dit ofvannämde löjtnant sändt DD För vidare detaljer, se Naulical, Maj 1844.