blifvit van att från Sverige erhålla; eller huruvida icke norska fabriksindustrien, utan det sålunda för densamma åsyftade skydd, snart torde vakna, och, utan fruktan för svensk medtäiflan, sjelfständigt utveckla sig i en eller annan rigtning, såsom äfven nu synes vilja inträffa, enligt hvad från norska sidan medgifvits: — men deremot kunna de svenske kommitterade ej undgå att protestera emot den åsigt, att, sedan cn öfverenskommelse blifvit mellan Sverige och Norge ingången, hvarigenom ömsesidiga fördelar och rättigheter beviljats, samt det ena rikets handel, sjöfart och öfriga industri i följd häraf fått under mer än 20 års tid fritt täfla med samma industrigrenar i det andra riket, så skulle, detta oaktadt, en tillräcklig grund för rubbning af de förhållanden, som sålunda bildat sig, kunna ensidigt få hemtas från den brist på uppblomstring, man i det ena landet tror sig varseblifva i en eller annan af de inhemska näringarne, eller från en derstädes rådande önskan att, om möjligt, i alla grenar af industrien äga öfvervigt eller åtminstone blifva fullt oberoende af det andra landet. De svenske kommitterade befara högligen, att om å någondera sidan den mening vinner insteg, alt en fullkomlig tullförening emellan Sverige och Norge icke vore önsklig förr, än begg2 ländernas industri befunne sig på lika höjd, på det intetdera landets interesse målte i något vigtigare afseende skadas, så skall den efterlängtade tidpunkten aldrig inträffa. Lika sannolikt blir det äfven, att den mellan begge rikena redan tillvägabragte handelsförening icke skall kunna äga bestånd, i fall någotdera landet hyllar den grundsats, att de olika framsteg begge länderna göra i en eller annan industrigren, och i afseende hvarå förhållandet lätteligen kan inom få år jemnas eller förändras i motsatt riktning, skola utgöra ett tillräckligt skäl för rubbning af en handelsoch sjöfarts-förening, som elest erkänts vara i sina väsentligaste delar af största fördel för begge länderna, och som ingåtts under förutsättning deraf, att alla framtida ändringar i dess bestämmelser borde afse en ökad lättnad, men ingalunda någon inskränkning i bandelsförhållandena emellan begge länderna. Skulle man imedlertid, med underkännande af den allmänna grundsats, att naturen åt hvarje land anvisat vissa hufvudföremål för dess industriella verksamhet, och att svårligen ett och samma folk kan med verklig fördel sjelf omfatta alla näringsgrenar, i afsigt att så mycket som möjligt bli oberoende af andra nationer, å någondera sidan vilja omfatta ofvannämnde, till unionens befästande visserligen icke ledande åsigter i frågan om reglerande af handelsförhållandena emellan begge folken, vore det åtminstone för Sverge, såsom det större, fruktbarare och folkrikare landet, föga skäl, att åt Norge, som endast kan erbjuda en inskröinktare marknad för svenska industrien, öppna sitt område såsom elt fritt fält för täflan Hvad slutligen angår den förlust, norska statskassan gör i följd af den för svenska produkter medgifna tullfrihet eller tull-lindring, torde de svenska kommitterade endast få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att svenska statskassan, å sin sida, vidkännes en förlust af mellan 80 och 90,000 rdr bko årligen genom den för norska produkter, som sjövägen till Sverge införas, beviljade tullnedsättning, oberäknad förlusten af tullinkomst för nästan alla landvägen införda partier af så väl norska, som utländska varor; att Norges förlust genom den för vissa svenska fabrikater beviljade tullfrihet eller tull-lindring ingalunda bör anses såsom ovilkorligt fortfarande, eller tilltagande i samma mån som hittills, utan att denna förlust tvertom skall i hög grad minskas på samma gång som fabriker af sådana slag, hvilkas tillverkningar i betydligare mån ingå i handelsrörelsen, blifva i Norge anlagde och ändamålsenligt drifna; samt att för öfrigt denna minskning i tullintrader synes för begge statsverken vara af underordnad vigt, jemförd med den fördel, som tillskyndas de förenade rikena dels genom den närmare handelsgemenskap som uppkommer emellan begge folken, i följd af de ömsesidigt beviljade förmånerne, och dels genom båda rikenas politiska förening, hvarigenom åtskilliga statsutgifter blifvit gemensamma, och dessutom, i kommercielt hänseende, den förmån för de förenade folken uppstått, att det ena rikets fartyg, utan hinder af fremmande staters navigationslagar, kunna till utrikes ort utföra det andra rikets alster och tillverkningar lika obehindradt, som produkterne från det rike, der fartygen äro hemma. Af dessa skäl kunna de svenske kommittcrade, hvilka fålt sig i nåder uppdraget att föreslå åtgårder till underlättande af handelsröuAlan ArmAllan bo ma Jalla La 68 FF Jaa