Aftonbladet – 13 april 1847, sida 1

UTDRAG UTUR BETÄNKANDET FRÅN DEN, ANGÅENDE HANDELSOCH SJÖFARTSFÖRHÅLLANDENA MELLAN SVERGE OCH NORGE NEDSATTE KOMMITTE. (Slut från Fredagsbl.) Då de norske kommitterade utförligt redogjort för de skäl, hvarpå de stödja sitt påstående om ändring i föreskrifterna angående införselstullen, torde det i nåder tillåtas de svenske kommitterade, att i korthet här anföra de skäl, som hindrat dem att biträda de norske kommitterades mening. Till en början kunna de svenska kommitterade icke antaga riktigheten af den åsigt, som de norska kommitterade velat göra gällande, att nemligen frågan om reciprocitet för det ena rikets fartyg i det andra rikets hamnar icke ägde sammanhang med frågan om tullbehandlingen af det ena rikets produkter vid införseln i det andra, och att följaktligen dessa begge frågor kunde och berde, oberoende af hvarandra, sär skildt behandlas. De svenske kommitterade vilja icke bestrida att ju denna grundsats äger sin riktighet när fråga är om stater, som äro fullkomligt främmande för hvarandra, och hvilka således kunna, med afseende på handelns och industriens tillfälliga fordringar, stundom närmare sammanknyta sina kommerciella förbindelser, stundom åter upplösa dem. Förhållandet är annorlunda mellan Sverige och Norge. Redan straxt efter föreningen insågs angelägenheten af ett närmande mellan bägge länderna äfven i fråga om de ömsesidig: handelsoch sjöfartsförhållandena. Sedan de första, om än mindre betydande steget dertil blifvit taget genom utfärdandet af 4845 år Kongl. förordning och den derigenom framkal lade lifligare trafik mellan gränsinnevånarne vi