Aftonbladet – 10 april 1847, sida 2

LAMENNAIS OCH SOCIALISMEN. I National för den 22 Mars läser man: En af våra vänner, som förnummit, alt min inblindade Lamennais namn i de socialistiska agitalionerna, har vändt sig till den berömde skriftställaren, för att få veta hans mening om socialismens läror. Vi meddela det svar, han erhållit på sin fråga. Paris den 2 Mars 4847. Jag skall säga er hvad jag tänker om de socialistiska systemerna, hvilka i våra dagar blifvit uppfunna och satta i omlopp. Då ni icke begär, alt jag skall inlita mig i en vidlyftig di-kussion, som skulle föra oss utöfver ett brefs gränsor, utan ni blott önskar i några ord lära inna min personliga åsigt, så faller duet sig lätt för mig att uppfylla er önskan. Jag ser i de doktriner, som hitintills gifvit sig tillkänna, symptomet af ett djupt kändt behofinom samhället, att förmedla ett rättvisare tilldelande af arbotslönen, på det att härigenom arbetarnes för närvarande så beklagansvärda ställning måtte förbättras. Betraktade från denna sida, kunna försöken, att nå detta tyvärr ännu så aflägsna mål, ej annat än berömmas. Helt annorlunda, äter, förhåller det sig, e ter min tanke, med de medel, hvilka till detta ändamåls vinnande af de olika skolorna föreslis. Alla, som jag könner, komma mer eller mindre rakt till den slutsatsen, alt den personliga besittningsrät!en Vappropriation personnelle, eller hvad man eljest kallar egendomsrätt) är orsaken till det onda man vill achjelpa. Deref följer, att efter lessa systemer (eller drömmar!) eganderätten skulle upphöra att vara individuell, för att uteslutande komma i statens händer, hvilken då, såsom ensam innehafvare af arbetets verktyg. skulle hafva att organisera den. Detta förutsalt, skulle åt hvar och en sedan cn enskild verksamhetskrets anvisas, hvartill man funne sig skicklig. Men arbetets frukt måste efter vissa reglor — som i de olika systemerna olika up;ställas — delas meltan alla. Mig synes klart, att ett sådant system skulle föra till ett slafveri, sådant som verlden ännu aldrig skådat; arbetaren skulle dermed nedsättas till maschin, ill verktyg; han skulle inom rörelsernas kedja sjunka under de slafvar, som plantageegaren så sodtyckligt använder. Jag tror icke, utt mera skadligt falska, mera öfverspända och förnedronde ideer någonsin uppkommit i menniskoanden. Skulle de också icke förtjena dessa benämningar, hvarom jag dock är öfvertygad, så finnas likväl inga mer radikalt outförbara — 1 ny en avrrait point de plus radicalement imoraticables. De ur Fourierismen och några anIra från den S:t Simonistiska skolin uppvuxna, sina politiska principer icke mindre orimliga sekter, karakterisera sig dessutom genom det mer ellcr mindre obetingade förnekandet af all moral. Öfver dem har jag ingenting att säga. Det allmänna omdömet har redan dömt dem. Ni ville veta min tanke; jag har gifvit er den. (Undert. Lamennais.) Rn