Aftonbladet – 10 april 1847, sida 2

Pompadours herrskningsperiod i Frankrike i medlet af förra århundradet. Författaren, Henrik Laube, en af Tysklands nu lefvande bästa dramaturger, har deruti visat en ganska ovanl:g luppfinningsförmåga och konst att sammanväfva och åter upplösa intrigens tråd, samt står i detta hänseende knappt selfva Scribe efter, äfvensom han med serdeles objektivitet framställer det Isom tyckes utgöra arbetets hufvudsyfte, nemI gen att man på den tiden icke var noga om medlen till vinnande af sin: ändamål, goda eller ovda. Blind karaktererna framstår i synnerhet en markis de Brissac, såsom en typ för det slags på en gång förfinade och korrumperade chevaleri, som under den Pompadourska perioden var rådande i hofkretsarne, och man igenkänner äfven här mästaren, uti det sätt, hvarpå denna roll utfördes af hr Torsslow. De öfriga personerna försvara äfven hvar och en sin plats ganska väl, och hr Stjernström, såsom en skenhelig abbt, var vid många tillfällen ypperlig, ehuru det synes oss som om han vid några momanger lät Tartuffe-skylten alltför siarkt framträda. Det erotiska elementet deremot och känslan öfverhufvud har mindre andel i detta stycke, hvilket har till följd, att åskådaren icke vinner något särdeles varmt intresse för någon af personerna. Det sednare stycket, Blåstrumpan och Lärkorna, är en liten från danskan bearbetad kom di, hufvudmotivet en qui pro quo mellan en farbror och cn brorson, hvitka hafva att göra med en sentimental, något för mycket karrikerad blåstrumpa och hennes niec2. Det bästa i detta stycke är hr Stjernströms utförande af några rätt qvicka vådeviller. Det är redan förut väl kändt att hr Stjernström, utan att vara cgenllig sångare, på den sednare tiden studerat vådevillens konst med så stor framgång, alt han deri för närvarande äger en åtminstone hos oss sällspord talang genom den precesion och det behag, han förstår att ligga så väl i ordens uttalande som melodiernas accentuation. j Receit-tagaren, hr Norrby, utförde i båda pjeserna betjent-roller. Hans konstnärs-individualitet har vissa rätt roliga partier i det komiska, hvilka icke heller i går förfelade sin verkan, och han blef efter spektaklets slut inropad. — Vi måste anhålla om ursäkt hos Daglist Allehanda, att den lofvade fortsatta behandlingen af tvistefrågan emellan dess R-d. och kapten Cronstrand måste för dagen uteslutas, emeden vi annars skulle ytterligare nödgas låta andra artiklar, som del; mera tillhöra dagens händelser, dels också i flera dagar varit lofvade till införande, vänta ännu längre. — Trollhätte kanal kommer att öppnas sednast den 48 dennes. — Ett ångfartyg, Carl den nionde, kommer att i år göra reguliera resor emellan Christinehamn och Hull, till Götheborg. — Hjelmare kanal passerades år 1846 af 395 fartyg och båtar om 3 läster och deröfyer, deraf 286 voro lastade. Sammanräknade lästetalet af fartyg och båtar, som undergått mätning, utgjorde 761,,. läster. Arfgifterne för skeppsoch bätfarten å nämnde kanal uppgingo under året till 14,699 rdr bko. Kanalfarten börjades den 46 April och slutades den 26 November. — Af Barometern för d. 3 April, inhemtar man underrättelsen om stiftandet af en Hypoteksförening för äfven mindre jordbrulkure. Barometerns utgifvare förmäler sig ifrån början hafva afstyrkt företaget, emedan red. icke trodde sina bondvänner om erforderlig ihärdighet. Men — fortfar han — det börjar allt mer och mer se ut såsom hade äfven red. af Barometern för ringa uppskattat allmogens status quo. Bönderna berömmas ock för att de vid denna stiftelse icke låtit förleda sig till några slags exklusiva åtgärder, utan hafva äfven Herremän — till och med Adelsmän — blifvit invalde i kommitten. Man må säga om saken hyad man villp, heter det till slut, så står det likväl fast, att behandlingssättet hedrar Menigheten. — Protokollet, hållet vid sammanträdet på Mönsterås d. 16 Mars 1847, rörande bildandet af den ifrågavarande Hypoteksföreningen, står att läsa in extenso i Barometern. — Läsaren finner, utom annat, i detta faktiska förhållande ett bevis på den omständighet, Aftonbladet, så väl som den liberala pressen för öfrigt, i frågan om en repres. förändring, grundad på allmänna val, så ofta framhållit, nemligen, att ingen fara ligger i ståndsvalens upphörande ur synpunkten af några benägenheter hös svenska allmosen att exklusivt falla med sina val på bönder eler förbigå personer af andra klasser, så fort de beinnas skickliga och pålitliga till det kommunala örtroendet. a tt ENT SEE EE DE EN