Aftonbladet – 9 april 1847, sida 1

VV MR grannskap, ännu mindre förtära något der; Parsis och Hinduer låta ej Europeer äta i sitt sällskap, så alt jag fick vara fastande hela dagen och om jag af natten blifvit öfverraskad ute, så hade jag fått slagit mig ned på jorden med smuts till hufvudgärd och regn till täcke och lakan. Som rörelserna följaktligen funnos svåra, så åt rvände jag ombord för att försöka min lycka på annat håll, der kostnaderna voro mindre och vinsien säkrare. os Nåsta dag hade jag en Dingi (båt) långs sidan, hvilken tog mig ut till Elefanta; resan verkställdes i sydvest, läderrock och botforer, hvilken lätta, lediga och för klimatet passande drägt jag under fem dagars vistande på Elefanta dagligen bar under mina vandringar eller rättare vadningar kring ön. Som förut nämdt är, bodde på ön en serseant, som å guvern. mentets i Bombay vägnar hade uppsigten öfver den, och som d-rföre i högudlig stil kallade sig Konung af Elefantax; i hans hus eller den konungsliga borgen fick jag sla mig ned. Han var gft med en qvinna från kusten, dotter af en engelsman cech en hinduqvinna; hon tuggade betle gala1at och rökte hukahn med smak, samt visste att med ledighet underhålla en konversation på engelska, portugisiska, paliocH hindusta-i. Den älskade drottningen,som sergeanten kallade henne, täflade ör öfrigt i proportioner med de omtalta i grottorne befintliga uthuggna elefanterna, men var vänlig och tjenstaklig, så snart hennes b-qvämlighet ej dervid i någon väsendtlig mån stördes. Derhos fanns i huset en ung hinduqvinna, som vid sitt svartbruna skininde bröst bar ett 1Itet hvitt barn, ännu blott några veckor gammalt. Hennes man, en europeisk soldat, hade dött för en kört tid sedan och somi en trofast stridsbroder hade sergeanten upptagit tbans efterlemnede enka och barn i sitt hus att försörjas. En portugis, Emanuel, holfsvart, slug men pratsam, Passade upp och kokede mat, samit var som man säger ett husråd. Sällskapet var således hvad man på, sätt och vis kan kalla blandadt, och samlingen blir fullkomlig då dertill lägges en stor omakad brahmen, som några dagar vistades på ön för att bedja i grotterma. Den blandning af nationer gaf samlingen något pikant, synnerligast då hvar ceh en alltid hade till hands sin lilla historia att döda den