Aftonbladet – 9 april 1847, sida 1

RESA TILL KAP, OSTINDIEN OCH KINA . ÅREN 18414—1346. BERÄTTAD AF G. W. VON DÖBEN. Utom all den märkvärd:ghet dessa grottor ega för sit! religiösa anseende och sin skulptur, hafva de äfven fått er viss betydelse, genom den frågan: äro de helt och hållt gjorda genom kenst? eller har äfven naturen bidragit dertill genom att göra början ? Att konstens hand fört mejsel och hammare samt ej heller försummat cirkel och lineal, derpå visar hvarje tum spår i de stora grottorna. Men om vi återvända till den första grottan och derifrån gå vesterut, så komma vi förbi den omtalta kammaren till ett rum, hvars tak instörtat med derpå befintlig jord, grus och buskar. Äfven denna grotta är arbetad, hvaraf tydliga spår synas i halfförstörda bilder kring väggarna; men i sydvestliga hörnet af denna synes tätt invid golfvet bland nedramlade block en 3 till 4 alnar hög nedgång till ännu en grotta. Denna nedgång visar inga spår af trappa, som annars alllid förefinnas i de andra grottorna under dylika förhållanden; den är ej vinkelrät, icke ens slätbuggen, och visar ej ringagte spår af arbete, likasom den sitter oregelbundet i förhållande till den vägg, hvari den öppnar sig. Den grotta, som finnes der innanföre, håller beständigt vatten, som infödingarne tro, genom en källa, och detta: vatten är iskallt, hvilket gjorde, att vid elt försök till nedstigande deri, benen efier några ögonblick nästan vägrade att göra sin tjenst och drefvo till återtåg. Der inne var totalt mörker, utom några få steg från ingången; och oaktadt fackelskencts starka reflektion i vattnet på groltans hotten, tror jag ej att föremålen voro tydliga på 40 alnars afstånd. Att källåder finnes derinne är bra troligt, men en mängd watten silas under rigniga årstiden ned genom taket, och droppar hördes jemt falla från hvalfvet; Så vidt som det var möjligt att se och känna dernere, märktes intet spår al menniskoarbete; takets höjd och form samt väggarnas krökningar voro alla så oregelbundna, och ållt utseende stod så i disharmoni med de öfriga grottorna, att vi ärc fast öfvertygade om denna grottas naturliga uppkomst. Mer ) Se A. B. NM 69—74, 74, 76 och 78.