Aftonbladet – 9 april 1847, sida 1

— höjden är i medeltal årligen i Bombay — 87 eng. tum. Till detta kan läggas att mellan regnskurarna sken solen skarpt, så att den torkade de vå!a kläderna på kroppen, hvilket lit känna sig genom åtskilliga förkylningar. Kring Mazagon voro en del plantager af ris, socker, dadel och toddyträd; men der var ingen jagt, utan först långt bort, ty i sjelfva byn fick man j skjuta, och derföre tågade jag äfven åstad och kring nästan hela ön genom Sjuri, Matunga, Parell, Nogaun och flera, alla små byar. ÖOfverallt var det sig likt, skönt och tyst, varmt och vekligt. Hela ön är beströdd af banianers och parsiers landtgårdar, ganska prydliga på långt håll, men dåliga hus på nära håll, åtminstone i allmänhet, omgifna af fattiga och smaklösa trädgårdstäppor, så att om de fordna parsierna ej bättre förstå!t sig på trädgårdsskötseln, än de närvarande, så var var verkligen Zoroasters påbud om trädgårdsanläggningar af högsta nöden påkalladt. Samma vexter funnos kring hvarje parterr, samma cirklar voro beskrifna, samma fasoner följda öfver allt. Den köpman skeppet var adresseradt till var er parsi till nationen och han egde, liksom de fleste andra, en villz ute på landsbygden, som besöktes; man körde in genom en präktig portal upp till ett fult hus af ett ruskigt utseende, genom en Parterr nästan utan vexter. Inom hus fanns en mängd målningar, ritningar, cameer och konstsaker, (förnämligast kinesiska), men allt uppstäldt utan smak och ordning, blandadt om hvartannat, valdt utan urskiljning. En gammal kines, en nunna och en bayadere sutto tillsammans i ell rum och Napoleon stod med korslagda armar, stirrande hvarje ankommande i ansigtet från trappan. Fan kund: ej vara ställd i förstugan för att smickra engelsmännen, t) Wellington hade äfven fålt sin plats der, ehuru till venstei och som sig borde med batten i hand. För öfrgt funno: på ön så väl en massa hinduer som portugisiska kristna ett slags brungult mellanting mellan europt och bindu hvilka af både de förre och sednare anses med. särdeles förakt, ehuru många af dem ärotika; dock om Bombayöns och Indiens folk mera framdeles. Dessa vandringar framoch tillbaka hade sina små obe. hag, ty utom i Magizon fanns intet värdshus eller publik ställe på hela ön; min ledsagare såsom Hindu kunde e gå in i ett poriugishus, nej icke cn gång sitta nd i des