LITTERATUR. Huset Tessin, under. Enväldet och. Frihet. tiden. Romantiserad Skildring af. Författa ren tills Morianen: 1:a. Delen. Sthm.ho J. Marcus; på. Sim. Magnus? förlag. -36 sidd. 8:0; å-2-rdr-12-sk. bko.h. Den historiska romanen utgör, såsom ma vet, en konstgenre af till sin grund vansklig slag. Det är visst sannt, a!t stora författar gilvits, som deruti lyckats till en ovanlig grac hvarpå man såsom exempel alltid, och me skäl, anför sir Walter Scott. Men hvad ma har att anmärka mot sjelfva utgångspunkten fö detta konstslag, qvarstår i alla fall. Det är e så beskaffad blandning af Historia och Dikt säger man, som icke tillfredsställer någondera Likväl är det klart, att man då till bela denn: genre icke räknar alla de artistiska produktio ner (vare sig i dramatisk eller episk väg), son väl stödja sig på något historiskt faktum elle; röra historiska personer, men för öfrigt utveckl: sig med konstens fulla frihet och dess egn: sjelfständighet. För att kunna förlägga ett arbete till klassen af egentligen historiska romaner,, fordras, att hela gången af händelserna jemte alla de förnämsta uppträdena skola befinna sig på faktisk grund. Men då är det också just, som Historien, såsom sådan, skadas af hvarje den minsta tillsats eller fråndragning emedan man här gör anspråk på yttre sanning lika väl som på inre. Läsaren stannar i villrådighet på hvarje sida, och gör för sig sjelf oupphörligt den anmärkningen, att han vet icke hvad han skall tro om saken. Sådant kommer aldrig i fråga vid njutningen af ett rent och oblandadt konstverk, der man endast har alt göra med den inre sanningen, och inga faktiska pretentioner, ega rum. Men om Historien sålunda lider i den historiska romanenx, så far romanen, såsom sådan, deruti ej mindre illa. Ty författaren, som här åtminstone till en ganska betydlig grad binder sig vid faktismen, har derigenom gifvit ifrån sig konstbehandlingens möjlighet, i fullständig mening nemligen; och det är blott genom ett särdeles och sällsynt sammanträffande, som ett på denna horizont stående arbete kan blifva rätt artistiskt. Pikant och i många fall kuriöst, kan det deremot visserligen blifva. Otvifvelaktigt kan det också utmärka sig för en talangfull stil och utgöra en ganska underhållande läsning. Vi syfta med våra allmänna anmärkningar denna gång på den bekanta Morianförfattarens skriftställarcykel, hvilken, med alla sina oförnekligt stora förtjenster, synes oss hafva anslagit en bana, som skolat lyckas ännu en grad bättre, .derest hr C. i sina skildringar beslutit sig, endera, att tillfredsställa Historien blott, eller ock Bomanens genre mera uteslutande. Vi nämna detta alldeles icke i form af förebråelse. Många särskilda och af hr C. kanhända oberoende omständigheter kunna hafva, om ej tvungit, dock starkt föranledt honom till valet af den uttrycksform han antagit. Detta hindrar dock naturligtvis ej läsaren och bedömaren, att anmärka hvad som i hans ögon skulle vara fördelaktigare. Vi hafva framför oss den nyligen utkomna första delen af Huset Tessin. Den mängd aftryckta bref och andra dokumenter, hvarmed arbetet illustreras, utvisar, att förf., så godt som någon, och bättre än de fleste,. skulle hafva kunnat skrifva en historia, rätt och slätt historia, om den tid han i sin bok bebandlar. Han har icke trott sig om, eller. icke velat det. Likväl har han denna gång vidagit ett ganska ändamålsenligt arrangement, att: I någon mån skilja det rent historiska från det, iktiva, derigenom, att han åt de dokumenter, varpå berättelsen stödjer sig, anvisat en särskild afdelning i boken, under namn af Noter! ch Bilagor. Detta är vida bättre än att läsa; lem i noter inunder eller i sjelfva kontexten. ( Författaren upprullar för våra ögon i detta itt nya verk (och som säkert får många delar) ; tt antal taflor, på hvilka han visar oss: her; arne Johan och Göran Gyllenstierna, förargade fver konung Carl XI:s förmyndare och i be-( repp till mörka stämplingar, hvari vi skola D na grunderna till den kommande? Reduktionent hvilken således ej får utgå från ren politisklt rund såsom statsbebof, eller från folket sjelf, vilket dock redan under Christinas tid 4649, -350 0. följ. starkt yrkade på räfst af kronans ortslösade gods; utan blott skall utgöra enG sljd af kabaler emellan olika afd.lningar inom!F deln); vidare: fröken Ingeborg Gyllenstierna, ppblossande af raseri och hämnd öfver, att kan Hadwvio Stanhael fått nann