Aftonbladet – 7 april 1847, sida 1

NN NNOIN(f?fff!f!75PTTä:äC—,LHVMOÅOG AN unga och vackra höllos innestängda, och endast vid stads. porten inåt landet till, der mera frihet herrskade 1 tänkesätten, kunde man få se landsens döttrar hålla, hvad man i en svensk landsort kallar kaffeturer,, under lika mycket prat, som trots någonstädes hemma hos oss. Det var ej utan sin löjlighet att se. dem rusa ut, en med slöja, en annan utan, en tredje med kaffekoppen, en fjerde med kibuken (pipan), alla först noga betraktande fremlingen, och sedan enstämmigt utbristande i prat, det mest ohe;jdade och lifliga. Förmodligen gjorde dessa arabiska kaffesystrar då sina anmärkningar, lika visa och djupsinniga, som våra. En mängd af stadens innevånare ledo af ögonsjukdomar, och vi kände nästan alla om bord stickningar i ögonen, oaktadt vår korta dervaro. Som menniskor från alla verldens trakter äro församlade i denna den Persiska vikens förnämsta handelsstad, så träflade jag händelsevis på en kaldeisk kristen. Bäst jag gick ram igenom en af bazarerna, kom en hvitklädd Perser och rörde sakta vid min band; jag vände mig till honom, hvarpå han tilltalade mig (med ett korstecken) på arabiska; jag förstod honom ej. Han vecklade upp sin ena ärm och visade mig på sin arm inbrända en Mariabild och ett kvusifix; han höjde 3 finger till himlen, knäppte hop händerna 0. s. v., och då förstod jag hans mening. Han visade mig betyg på latin, franska och engelska, att ban var kristen, och då händelsevis en Arab, som förstod engelska, sick förbi, bjöd mig Vincent, så var hans kristna namn, upp till sig på scherbetb, och var i alla afseenden högst vänlig. Jag fick sedan hörä, alt en dag, då folket var i and, han gått till dem, gifvit dem litet Penningar och visat hvar de kunde få köpa frukt. Men det är ej så underligt att finna en Kald här nere; underligare är väl att träffa pein Damen-KleiderMacher von Berlin! hvilken lycka äfven blef Oss beskärd. En ung Jude, en fruntimmersskräddare, hade från Berlin