Aftonbladet – 6 april 1847, sida 3

Tgående egeuheter och absurditeter, som i månIga hänseenden ännu vidlåda engelska olket och I dess sambällsinrättningar, och som -en miäklig landlig och verldslig oligarki sträfvar att i del längsta qvarbålla, finner man dock i detta folks lif ett element, som i betydlig mån modererar och motväger de missbruk, hvilka födas af nyssnämnda orsaker, och hvilket derföre icke nog dofta kan framhållas till uppmärksamhet och efIterföljd hos andra nationer, men framför allt hos vår egen, som så länge varit i nästan fullkomlig saknad deraf. Vi mena härmed denn Idet allmänna tänkesättets energi, som engelsmännen sjelfve kalla public spirit, samt den stora aktning för rättvisan och det afseende på individens rättigheter och den personliga förtjensten, som i följd deraf uppenbarar sig i det land, der börden och penningen eljest äro så allsmäktiga häfstänger och till en del så oundTgängliga vilkor för utmärkelse och betydenhet. Många drag kunna citeras af denna grundsatsernas stora makt i England i bredd med de yttre förmånernas, och hvartill en starkt utbildad offentlighet utan tvifvel utgör en af de förnämsta orsakerna. Så bar det t. ex. ofta förekommit oss såsom en af de skönaste triumtler för menskligheten, när visett huru, midt ibland det omätliga hvimlet i verldshandelns och rikedomens hufvudsäte, hela pressen, utan afseende på olika politiska partiåsigter, kunnat under flere dagar egna det omsorgfullaste deltagande åt en liten savoyardgosses lidande hos en egennyttig och tyrannisk husbonde eller åt ett arbetshushjon, som blifvit misshandladt af en föreståndare, och huru denna pressens vaksamhet för menniskorätt, i sådana fall der verkliga missbruk förefallit, återsvarats inom sjelfva parlamentet och sällan undgått att bära nyttiga frukter samt hålla magistraluren inom gränsorna af den oväld och aktning för allas jemlikhet inför lagen, hvilken utgör ett af den sanna civilisationens nödvändigaste vilkor. Men det är äfven i ett annat hänseende, som den allmänna opinionens styrka på ett så utmärkande sätt uppenbarar sig i England mer än i de flesta andra länder, nemligen i förmågan att göra den personliga förtjensten gällande, och det var härpå vi nu egentligen ville fästa läsarens uppmärksamhet, med anledning al en offentlig middag, som nyligen blifvit gifven i Liverpool åt Hr Rowland Hill, uppfinnaren af den så kallade pennyposten. Det kan i detta afseende icke vara utan intresse att gå tillbaka till början af denne mans historia. För några år sedan nedsatte parlamentet en s. k. undersökningskommitte, i anledning af en motion om några förbättringar i postväsendet. Minsta porto i England utgjorde då en shilling Sterling, nära en Riksdaler riksgälds. Vid dessa undersökningskommitteer får enhvar, som anser sig hafva något att upplysa eller anföra, komma och aflägga sin berättelse eller så kallade evidence, samt besvara de frågor, som i följd deraf kunna göras till honom, hvilket allt sedan tryckes; och denna method, hvarigenom ofta helt och hållet oväntade underrättelser erhållas, tillskrifver man i England många a: de största förbättringar och bästa 1der, som sedan blifvit införda i lagstiftningen och administrationen. Det var på sätt vi nyss nämnt, vid en sådan undersökningskommitt rörande postväsendet som Hr Rowland Hill, en underordnad tjensteman vid Londons postkontor, framträdde med sitt projekt att med ens nedsätta portot till en tolftedel af hvåd det förut varit eller till en penny, och göra det lika för hela riket. Mången skrattade i början häråt såsom åt ett absurdt svärmeri, och i synnerhet gjorde nästan samtlige embetsmännen vid postverket, dess chefer, m. m., narr deraf, i anseende till den förmenta omöjligheten, att genom brefvens tilltagande mängd vinna ersättning för den förlust som skulle uppstå för statsverket genom minskningen af portot. Men Rowland Hill, som lär vara en man med äkta engelsk ihärdighet och ett klart hufvud, lät sig ej afskräcka. Han lyckades snart att vinna uppmärksamhet för sin plan, först hos pressen och sedan hos parlamentet, och effekten deraf är känd. Efter ett par år förmåddes ministeren att gå iD på hans förslag och pennyposten blef antagen i båda husen. Emedlertid hade han ännu att motarbeta många vidrigheter och oaktadt verkningarna af den nya mesyren redan vid första årets slut steg nästan utöfver hans egen förväntan, kunde det icke lyckas honom att få alla de reglementariska förbättringar genomförda, som han till en del hade tänkt sig såsom vilkor för framgången af planen. Under allt detta började han likväl allt mer och mer uppbäras i allmänna opinionen, och det är bekant buru man gjort en offentlig subskription till insamlandet ar en äreskänk åt homom såsom åt en landets välgörare, äfvensom att han slutligen erhållit en hög plats inom sjelfva postadministrationen, för att till fullo kunna realisera sitt företag. Allt detta hade likväl icke kunnat tillvägabringas om icke den public spirit, hvarom vi här ofvan nämnt, utgjort den kraft som understödt den unge, i början alldeles obemärkte mannen och fört honom segrande fram genom l: alla de hinder som slentrianen, de byrakratiska fördomarna inom det verk han ville om