Aftonbladet – 6 april 1847, sida 2

såsom kung Fredriks page (i Felsheims husar) eller korporal för Den nya garnisonen,. — Qfverallt var hon ädel och skön, behaglig ochlekande; ljuf som en madonna och hög som en drottning. Sådana voro hennes snilles höga gåfvor, sådant det dyrbara lån, som hon redan lemnat åter i den Högste Gifvarens hand. Men — ju högre gålva, desto svårare kamp. De som gå der nere i den lugna dalen, de kunna ej fatta hvad vandraren deruppe på bergets branter strider för sin frälsning; men snafvar han, den olycklige, då se de bloit hans fall, och de döma honom utan förskoning. Konstens martyrer äro alla Alpvandrare; de söka solen deruppe, som strålar på bergets topp, Och äfver denna qvinna var en konstens martyr. Ställd på bryggan mellan tvenne tider inom den sce: niska konstens verld: sjelfsvåldets och den mo. raliska bildningens, förde hon med sig den för. ras fel, för att i den sednare kämpa sig til seger. Mät henne då ieke du tadelsjuka verld med skalan af ditt eget dvergmått! Sitt ej til doms öfver henne, hvars lifs toner dock vor för höga för ditt nyktert beräknande förstånd Han, som högt ofvan skyarna, skådar både höj der och djup, dem som klättra på bergets spets joch dem, som kräla i dalen — Hans är dome? loch hos honom sitter kärleken och räknar hva ädel tanka, som bor i menniskans hjerta. Och buru många sådana spirade ej, lika skära blom: mor, upp ur hennes hjertas grund! Tåren, som vid dödsbudet perlade utför den grofva kinder i fattigdomens koja, och som glänste i hvarje öga, i hvars djup hennes eget, lik en klarbli förgät-mig-ej, en gång uppmuntrande, delta gande blickat, äro de skönaste minnesvårdar man kan helga hennes skugga. Hennes ädel het var det oskuldsfulla barnets; hon förstoc icke, att man kunde handla annorlunda. Blader i hennes hjertas minnesbok äro fullskrifna mec