Aftonbladet – 6 april 1847, sida 1

Och blef det henne ock icke beskärdt, alt någonsin rent få smaka den barnsliga tillgifvenhetens fröjd, så blef hon dock en konstens fosterdotter, och denna sin moder älskade hon in ; döden med den varmaste kärlek. Hon var född för konsten, och utan den kunde hon ej lefva. Det är ett upplyftande skådespel att sc, huru det sanna snillet genom sin egen kraft arbetar sig upp till det höga mål, om hvars slutliga uppnående en inneboende aning oemotståndligt hviskar. Född, som hon var, under bildningens krets, och der omgifven af okunnighetens djupaste mörker, fick verlden aldrig skåda bennes strid för att. nå det ljus, mot hvilket hon: oafvändt riktade sin blick; verlden såg blott hennes seger, Luru hon stod der på sin höjd, upplyst till bjerta och förstånd. — Arbete är lifvets ära; och endast derigenom vann hon den bildning, i hvilken hon kunde täfla med de mest upplysta qgvinnor, cch hyilken man förvånades att finna hos en qvinna ur hopen och hos den, som från sin spädaste barndom redlös blifvit öfvergifven åt sig sjelf. Nu först kunde hon visa hvad hon var. Hon ägde visserligen ej, om jag så fir uttrycka mig, detta skarpare snille, som ofiare träffas hos mannen, än hos qvinnan, och som krossar med sin sublima storhet; men hos henne fanns denna mildare art deraf, som visar sig i en fin uppfattning af allt skönt, i en blixtsnabb, nästan instinktlik förmåga att vid hvarje tillfälle välja endast det rigtiga, det sanna; att i det, för ett vanligt öga lilla, kunna se något stort, ochatt adla äfven det obetydliga till en djup tanke. Äfven dessa gåfvor äro endast snillets tillhörighet; och just i dessa låg hemligheten af hennes stora konstnärsskap. ; Skådespelaren gilver kropp åt diktens ande, och derföre behöfver han ock, mer än andra, dessa naturens yltre fördelar, som fängsla ögat genom formens behag. Äfven detta hade na