Aftonbladet – 3 april 1847, sida 1

EES SA, 0 UTTER var ganska vänlig och språksam, och åtföldes iland af superkargen. Dagen c:ter syntes morgonen lofva vackert väder, hvarföre jag gjorde mig redo och begaf mig i land, Jag vandrade in åt ön, ledsagad af en pojke, som talade engelska och som kallades Mister Bullhead,, jemte 6—08 af hans vänner, hvilka med stort nöje apporterade hvad jag sköt och gålvo anvisning på villebråd. Vi vandrade kring ända till qvällen, då jag återgick ombord, efter ett besök hos amiralen, Hassan Ben Ibrahim, som med yttersta artighet emottog mig och bjöd mig scherbet och kaffe. (Kaffet intages af araberna sjelfva ytterst hett, samt utan socker och grädde; m.n de fleste hafva den artigheten, atthålla dessa artiklar fremlingen tillhanda.) Att jag ble: något blöt under dagens lopp, blir högst förklarligt, då jag omnämner att under den tid vi voro i Z nzibar, stormregnade detnästan oupphörligt. En dag kom en båt långs sidan med 5 man uti; en af dem kom ombord och förkunnade sig vara sänd från Imamen med presenter till det fremmande skeppet, som nu för första gången visade sitt lands flagga i hans höghets bamn. Presenterna bestodo i 2 getter och en otalig mängd oranger och bananas. Då ingenting kunde uträttas i fria luften i anseende till regnet, fördrefs imedlertid den långsamt smygande tiden på bästa sätt inomhus och ombord, såsom bevis på hvilket må nämnas, att skeppskompaniet var i land på middag hos en engelsk köpman Peters, ombord på middag hos en engelsk kapten Walkers, och såg dessa herrar ombord på Prins Carl till dito. En dag gick slupen i land för att hemta vatten, och i hopp att det någorlunda hyggliga vädret skulle fortfara, medföljde jag; men knappt hade vi satt af från skeppet och satt till segel, förr än regnet började strömma ned igen. En jägare i våtväder är en styggelse, som bekant är, och