Aftonbladet – 3 april 1847, sida 1

Rn EEE jag Var just i denna stygga belägenhet. Vattenhemtningsplatsen var imedlertid straxt bredvid imamens lustslott, Mtoni, och då jag ej kunde göra något nyttigt, begaf jag mig upp alt se på detta. Utanför var en trädgård, och genom den nalkades jag slottet. Händelsevis kastar jag ögonen upp rot ett fönster 1 byggnadens ena ända, tycker mig se ett fruntimmer der, gissar naturligtvis att hon hörer till seraljen (detta bekräftades sedan genom samtal med en slaf, som förstod franska), och går följaktligen närmare; men genast stänges tyvärr luckan för fönstret. Min nyfikenhet, en gång väckt, måste stillas, och genom några sidogingar smög j.g en annan väg tätt under fönstret. Luckan öppnades då så sakta igen af en ung skön flicka, som spejande blickade ut för att se om den besynnerliga fremlingen syntes till. I stället för att se, blef hon sedd, och jag kunde ostördt betrakta den brunetta skönheten der hon stod med den röda bindeln kring pannan, fängslande det svar:a utslagna håret, och i den rödrutiga tuniken, :om lemnade de runda axlarna bara. Hastigt får hon sigte pi den nyfikne betraktaren, och sträcker armarne för att stänga Om sig igen; men för alt pröfva den beryktade öster. ländska förmågan af teckentydning, steg jag fram, lade handen på hjertat och blickade upp till henne så gudsnådelig! som möjligt. Detta syntes mig ganska fint gjordt; men si syntes det ej henne, ty hon log, vinkade bort mig mec handen och, hvad värre var, stängde luckan. Kanhända ä1 det ej passande att göra dylika tecken i oljetröja och syd vest. ,Hvad vet jag säger Orvar Odd. Straxt efter kom styrman upp ur slupen, der han fann det vått och enformigt. Vi vandrade nu tillsammans fram mot slottet. Det är beläget tätt invid stranden, så att vågorna plaska mo! trädgårdsmuren; från dess fönster kan mon se staden Zanzibar och skeppen i hamnen, samt nordliga ändan af ör med dess rika grönska. Sjelfva byggnaden är temliger vidlyftig, med borggård, och genom den går en vattenled