Aftonbladet – 31 mars 1847, sida 3

aboen Lars Arfyidsson. (M. Y.J BLANDADE ÄMNEN. ETT BREF FRÅN LOLA MONTEZ. I Times lästes för någon tid sedan en längre rtikel om de beryktade händelserna i Mänchen, innan man ännu utom Bäjern kände rätta orsaken till Abelska ministtrens fall. Det engelska bladet angrep dervid utan skonsamhet den spanska d.nsösens uppförande och seder. Lola Montez har icke dröjt att med sin vanliga oförskräckthet uppträda sjelf till sitt försvar; hon har till utg:fvaren af The Times adresserat nedanstående bref, hvilket han äfven låtit införa, i bladet för den 48 Mars: Till utgifvaren af The Times. M. H.! Ett exemplar af ert blad för den 2 d:s har blifvit mig tillsändt; jag hoppas af er rättskänsla, att ni angående sekens verkliga förhållande härstädes ville meddela följande upplysningar, som äfven torde tjena till vederläggning af åtskilliga artiklar, nyligen införda i de franska bladen. Sistl. Juni lemnade jag Paris, för att anträda en konstresa, och beslöt att, bland andra orter, äfven besöka Mänchen. Jag hade der den äran att för första gången uppträda inför Hans Maj:t, och att vinna bifall: någonting som icke är så ovanligt för konstnärer vid främmande hof, efter hvad ni utan tvifvel känner. Imedlertid hade jag knappt varit här en vecka, innan jag upptäckte en intrig att skaffa mig bort igen, och att den bedrefs af jesutternas parii. Naturligtvis kan icke ni vara i okunnighet om, att Bäjern har i lång tid varit deras förskansning och att de i Mänchen hafva sitt högqvarter. Uppfostrad från barndomen i vedervilja mot detta sällskap (och med rätta tror jag ni skall säga), var det ej besynnerligt, om det nyssnämnda bemödandet gjorde mig ledsen. När de likväl hade föga utsigt att slippa mig, anslogo de en ny sträng och försökte hvad mutor kunde förmå hos mig; de bjödo mig verkligen 30,000 gulden om året, ifall jag ville gifva mitt ord att för alltid lemna Bäjern. Detta öppnade mina ögon, och då jag med harm afvisade tillbudet, hafva de ej ett ögonblick upphört att förfölja inig. Bland andra exempel kan jag nämna, att då en jesuitisk professor vid härvarande universitet, vid namn Lassault, blef afsatt i förra vVeckan, förhyrde partiet en pöbelskara och betalde den för det att den skulle slå in fönstren hos mig och äfven angripa slottet. Afven denna tillställning fick ett slut, tack vare det motsatta partiets bättre sinnesstämning och truppernas trohet. Sista ministerförändringen, hvarom ni talar, var en fri handling af Hans Moej:ts vilja; och ni gör mig en alltför stor komplimang, när ni förutsätter alt jag haft någon del deri. Men af allt hvad jag sett härstädes och hört angående Hans Maj:t, skulle jag tro att ganska goda skäl funnits till den vidtagna åtgärden. Jag kan bestämdt försäkra, att jag under mitt vistande härstädes icke på minsta sätt blandat mig i angelägenheter, som icke angå mig; och då det är min afsigt att iakttaga detsamma så länge jag qvarstadnar här, så kan det ej annat än förefalla mig särdeles oangenämt att finna så många skändliga och grundlösa föregifvanden sättas i omlopp mer och mer med hvar dag. — Jag hyser det förtroende till er, att ni af billighet emot mig och skonsamhet emot min framtid, icke vägrar upptagandet af detta bref i er vidt spridda tidning, och sålunda sätter mina vänner och allmänheten i tillfälle att inse huru grymt och orättvist jag behandlas af jesuitpartiet i Mäönchen. Då jag vet att edra spalter alltid stå öppna för hvar och en oskyldigt anklagad, helst när den anklagade är ett fruntimmer utan skydd, så förlitar jag mig på er i afseende på brefvets allmängörande, och har den äran teckna mig B 7 Er ödmjuka tjenarinna o Lola Montez. Mäönchen den 14 Mars.