Aftonbladet – 31 mars 1847, sida 3

de, men mindre elegant, och skor, stöflor och bara fötte omvexlade. Guvernören underrättade sig om skeppets hemland, ären de 0. 8. v., lät sin sekreterare uppläsa ri kommendations brefvet, tog i allt en svåra vigtig min på sig och bjöd, se dan han fullgjort sina embetsåligganden, sällskapet på cham pagne, hvilket serverades. på europeiskt vis, och de super kargen åtföljande matroserna fingo konjak och-vatten, hvar. efter besöket slutades. Sekreteraren och kommendanter voro på eftermiddagen ombord hos oss och försökte åter vå: punsch, som tycktes smaka dem förträffligt. Staden Maschunghä är belägen på 469 20! sydl, lat. på Madagascars vestra kust, erbjuder en för alla vindar säker ankarplats och kan besökas af de mest djupgående fartyg. De som mest drifya handel derpå, äro dels infödingar frin afrikanska kusten, dels araber och amerikanare. Af denna sednare nation fanns en, som i åtta år vistats der och handlat med infödingarne. Staden är för öfrigt bebodd af infödingar, araber, banianer och i allmänhet de östra, nationerna; men illa byggd, ty de flesta husen äro af bambu och blott 3 till 4 af sten. En fästning finns der ock med kanoner, men af daligare beskaff-nhet; hvaremot de gevär vi sigo, voro ganska goda, af engelsk tillverkning. (I förbigående må nämnas, att af soldaterna hvar och en hade både gevär och spjut. Rörelsen har i Maschunghä, liksom öfverallt på Madagaskar, under sednare tider aftagit, och öns historia är en kort dram, värdig att omtalas. I början af detta århunIrade var den förnamsta stammen på ön, Hovas eller Oves, styrd af en vis och tapper konung, Radama. Stammen är sig sjelf tapper och oförskräckt, och med en sådan koung i spetsen för sig, underkufvade den snart hela ön eler åtminstone större delen. -Sedan det var gjordt, förbjöd nan slafbandeln, kallade engelsmän och fransmän från Mauitius och Europa till sitt land att bygga samt anlägga skoor och fabriker. Två missionärer, Griffis och Jones, komno dit; hufvudstaden Tananzsrivo örskönsdes med byggnaler; väganläggningar börjades; armeen excercerades och föreddes med gevär: engelska språket lärdes i skolor; Hovaspråket skref:, och biblen, öfversatt på detta språk, var fårlig att på ön tryckas; allt gick framåt med förvånande hatighet; rörelsen till!og, emedan alla öns hamnar öppnades ör handeln och gjordes fria. Men midt under lojpet af ina sträfvanden för civilisationen förgafs Radama, 27 år ammal, 4828, af sin gemål Ranavola Manjoka, som, sedan ton mördat alla R:damas slägtingar — inalles skola genom