Aftonbladet – 31 mars 1847, sida 3

icke eger rum; deremot, och då getiöm tvenne vittnen vore ådagalagdt, att uti Lejas bod blifvit försåld en skala, väl oriktig, men icke försedd med kronans stämpel, ehuru i öfrigt med de bokstäfver, som i kongl. landtmäterikontoret påstämplas, och Leja vore ansvarig för det han i sin salubod innehaft nämnde ostämplade skala, fann rätten, enär de med skalan företagne åtgärder icke skäligen kunde hänföras till hvad lagen kallar verklig förfalskning, samt då någon annan lagbestämmelse till ifrågavarande brott icke finnes tillämplig än den, som är antydd i 8 Kap. 1 S Handelsbalken, Leja icke lagligen kunna ådömas större ansvar, än att böta 3 rdr 46 sk. bko, enligt anförde lagrum, samt för det han inför domstolen på vanvördigt sätt sig betedt, 3 rdr 46 sk., likaledes bko; hvarförutan åtskilliga ersättningar ålades Leja att utbetala med 24 rdr 32 sk., och skulle skalorna genom aktors försorg göras 0obrukbara. Ecktell, som icke blifvit öfvertygad att hafva, med vetskap om skalornes oriktiga beskaffenhet, desamma försålt, frikändes; och underställdes utslaget, såsom innefattande fråga om förfalskning, Svea hofrätts pröfning. — Vid sistl. gårdag anstäldt polisförhör med den till lifstidsfängelse dömde manspersonen Erik Gustaf Nyström, som i sällskap med två andra arrestanter förliden thorsdagsnatt rymde från Smedjegårdshäktet, men i går f. m. blef ertappad, anförde Nyström, såsom ursäkt för rymningen, att menniskan naturligtvis vill ha sin frihet; hvarjemte han upplyste, att det tillåtits honom att i häktet sysselsätta sig med sitt yrke, skomakeri; med tillhjelp af hans skomakareverktyg hade det då varit en lätt sak för fångarne att skära sönder fönsterkarmen, och sålunda få bort den gallerstång, som var enda hindret för deras frihet. Någon otidig upptäckt af deras förehafvande hade rymmarne så mycket mindre fruktat, som fängelsets vaktmästare icke mer än en gång under trenne yeckurs tid skulle hafva visiterat eller ens besökt deras arrestrum. Sedan Nyström kommit på fri fot, hade han begifvit sig till Lidingön, der han uppehållit sig några dagar. Han hade ej under tiden föröfvat någon förbrytelse. En trasig yngling var imedlertid fasttagen, hvilken uppgaf att Nyström en dag. efter rymningen träffat honom vid Träsket, och då under yttrande af sitt deltagande för hans belägenhet, föreslagit honom att göra sällskap ut åt Huddingetrakten, der Nyström ville skaffa hjelp åt både sig och honom. Ynglingen följde. På ett ställe bortom Huddinge hade Nyström tillgripit ett parti gröna ärter, ett örongottsvar och ett täcke, hvilken fångst han lät sin unge kamrat bära till Bränkyrka. Der delades rofvet, och man begaf sig sedan hvar åt sitt håll. Om denna historia ville Nyström ej medgifva någon kännedom; han förklarade, att den föreställde ynglingen Vore honom alldeles obekant; och har han fått några ärter, sade Nyström, må han också ita upp dem.,