Aftonbladet – 31 mars 1847, sida 1

— för. De visa sig eljest med föga annan drägt än den na turen dem förlänat, somliga hafva skynken kring lifvet, an dra aflagda och utslitna röda un formsjackor; kring händer hals Och ben samt7i hår och öron bruka de dels pr band, dels flera slags metallringar, dels strutsfjädrar, ocl lärer det olika ämnet och den ol ka formen hos dessa pryd nader utmärka skiljda stammar. Så smart :jag kommit i land, begaf jag mig med en en gelsk sjökapten ut att jaga. Vi ströfvade kring staden oci fingo några smärre foglar, hvilka gåfvo mig sysselsättning för natten. : Morgonen derpå begaf jag mig på väg till de 20: mil bort belägna Uitenhage, hufvudorten i den likaledes benämnda divisionen. Vägen ledde öfver stora odlingsbar fält, nu endast begagnade till bete för får och getter, hvar af Stora flockar öfverallt funnos. Der och hvar stodo stor: oxvagnar med deras egare uti dem och dragare omkring begge parterna ätande och hvilande; de flesta voro lastade med ull, några med säd. Ull frambringas mycket i denn: division, och under de ännu fortfarande starka regnen hade en bonde förlorat 200 får, hvilket kan gifva ett begrepj om Tfårens antal. En och annan ryttare sprängde fram : galopp på kolonisternas vanliga sätt, och de hade den dagen verkligen skäl dertill; ty regn började fram på dager allt mer att fukta marken och smattra kring öronen. Fr bland dem var mig bekant från Port Elizabeth; han va son af en dansk, Hoeck, men som kallade s:g Hugh, eme dan engelsmännen ej kunna uttala hans rätla namn. Ha red linge sartalande med mig och lofvade att i Uitenhs be:ätta min ankomst för en Mr. Brehm, apotekare derstö des, hvars bekantskap J3g gjort nere vid Bayen,, som de heter. Verkan af denna helsning visade sig äfven, ty efter åtskilliga lifsfaror för arga tiurar, efter att hafva nödgats gifva en dylik ett skott i nosen, samt eter att bafv: på spetsiga stenar genomvadat den 80—41400 fot breda Zwartkoppströmmen, möttes jag a! en svart tjenare, som, sedar han frågat och fålt veta milt namn, lemnade mig den häst han red och intog min plats ynder portören. Nu var Jag inom några ögonblick i Hr Prohms hus, der jag mycke gäst ritt emottogs af honom och hans söner, och qvarble öfver natten; men de foglar jag skjutit voro bortskämda hvarenda en, af värma och regn! Dagen efter regnade det som