Aftonbladet – 30 mars 1847, sida 2

att tillräckligen repetera pjesen. — Äfven lät hr Gulomy höra sg med en violinsolo: en fantasi af Alard, den han utförde med sin såsom vanligt öfverläg:na säkerhet ech bravur, hvarföre han ock skördade det mest lifliga bifall. Soirben bivistades af ett ganska talrikt auditorium, hvars trefvad imedlertid led något afbrott g-nom de midt under första afdelningen inträffande brandsignalerna: cldsvådan i räntmästarehusct tr ; nemligen just denna afton. Efter ett kort uppehåll fortsattes likväl musiken, cch endast få bland åhörarne lemnade salen. —U— TESTAR EEE — Red. har blifvit anmodad lemna rum för nedanstående artikel, hvilken genom sina sakuppgfter i förening med en sansad ton i anmärknvingarna förtjenar uppmärksamhet. OM AFLAGGANDET AF DEN GAMLA UNIFORMEN VID ARTILLERIET. Då första anbefallandet af uniformsförändringen: utfärdades, bestämdes tiden för artilleriregementernes uppdragande af nya paradmunderingen till d. 1 Maj 1847, hvaremot den gamla munderingen tilläts att i all vanlig tjenstgöring fortfarande af manskapet begagnas, intill 4849 års slut, vid hvilken tid den ansågs kunna vara förbrukad, och således allmänt borde vara aflagd. För officerare och underofficerare anbefalldes enahanda anläg. ande af na på aduniformen, hvaremot intet bestämdt, angående tiden för den gamle uniformens slutliga a ägvarde stadgades. Som äfven för öfriga med uniformsförändring hugnade regementer och korpser, befallningen likaså endast rört uniformens anläggande (i allmänhet utsatt under loppet af åren 4846 och 4847, för generalitetet först vid 1847 års slut), så har man ej heller deraf kunnat sluta sig till, om meningen vVarit, att i och med detsamma ny uniform vore af befälet anlagd, den gamla borde vara förbjuden och aflagd, både i och utom tjensten, eller om den ej, på samma sätt, som för manskapet finge fortfarande förbrukas intill 4849 års slut. Ehuru de fleste torde: hafva uppfattat saken på det sednare sättet, har dock förhållandet vid åtskillige korpser af infanteriet och kavalleriet, der cheferne haft en annan åsigt och befallt den gamla modellens bortläggande vid samma tid som den nya till parad uppdrages, föranledt olika tankar, äfven inom artilleriet, om föreskriftens rätta tydning. Man lärer hos generalfälttygmästaren förfrågat sig härom, och fått till svar, att befälets nya uniform borde vara anlagd när truppens paradmundering uppdrages — en sak, som man visste förut, och hvarigenom ingen upplysning vunnits, när gamla uniformen skall vara afiavd. Om det är föga tvifvel underkastadt, att dem gamla uniformen, åtminstone af de regementer, som hittills burit en lysande eller smakfull sådan, med stor saknad blifvit utbytt mot den nya, så borde billigheten föreskrifva, att detta utbyte åtminstone: med möjligaste minsta kostnad blefve satt i verket, det vill säga, att så lång tid som möjligt blefyve anslagen för utslitandet af de gamla kasserade persedlarne, hvilka, sedan de icke mera i sitt första skick få begagnas, eller till hugade afnämare kunna föryttras, sakna så godt som allt värde för egaren. Genom olika modell å de minsta tillbehör, ända till hakfjell, plåtar och spännen i sabelkoppel och mössskärmar, är det förekommet, alt någon ändring eller begagnande af gamla brukbara effekter till de nya, der förändringar skulle kunna tillvägabringas, må kunna vågas. Att ändra kläderna till civila är ännu mindre möjligt, och garnizonisterne hafva icke heller tillfälle att sjelfva slita dem i sådant skick. Och slutligen: till hvem skola de kunna afyttra alla dessa kaskar, björnliggare, sabeltaskor, aigilleiter och snörmakerier? Kongl. teatern torde endast kunna inköpa ett högst ringa antal artilleriuniformer till kostymer. Alla de öfriga kan man taga för gifvet blifva gömda att förmultna, blifva bortskänkta, eller kastade bort. Om man, utan att ens taga i beräkning helå den nya uniformens uppsättningskostnad, ville approximatift beräkna förlusten endast i kasserade persedlar för en officer af artilleriet, kunde man utgå från följande ungefärliga medelvärden å samma persedlar, såsom nya, hvilka värden snarare för lågt äm för högt äro uppgifna, hvilket män af yrket bäst kunna attestera. Vid åkande artilleriet kostar nemligen: en kask med björnhudsliggare 50 rdr, en trekantig hatt med svart hängande plym 50, släpmössa 7: 24, jacka med 42 rdrs kläde 70:, surtout med 41 rdrs d:o 75:, frack d:o 70:, sabelkoppel af läder 7: 24. Summa 550 rdr rgs. För ridande artilleriet kostar såsom ofvan en kask 50:, halt 350: släpmössa 7: 24, surtout 75:, frack 70:, sabelkoppek 7: 94, hvartill kommer d . pels 450:, chavader ö0:, sabelkoppel ar omal modell) 33: sabeltaska 25:, id letter 40. Summa 740 rdr rgs. Då att många af dessa persedlar ofta rä tid i ända, andra åtminste dem, som hastigare slit (re eller fiera omgångar alltid varit med surtouter, sabelka mössor, och då man måste antaga att alla, då uniformsförändringen först påbjöds, voro i fullt brukbart skick, om icke nya — så kan deras minsta värde, den 4 Maj detta år, icke antagas lägre än hälften af här ofvan upptagne medelkostnad derå. Den förlust som i följd deraf uppstår för artilleriets ofticerare, uttustade med den uniform de hittills varit skyldige och berättigade att ega, blifver sålunda minst 465 ych 370 rdr, och naturligtvis för mången, som nyss s 3 an 21 Aallaer hel och LP :r, och att af er eger två,