och der, samt i Sverige och Norr ge mer än i Danmark, den äldre , generationen, såsom fjettrad af de fördomar hvari den uppvuxit, sträfvar emot de skandinaviska sympathierna, så kan det likväl icke undfalla någon, att dessa sympatier bana s:g väg ömsesidigt hos de skandinaviska folken, mer och mer med hvart år. Och att jemte dem äfven föreställningar och tinke-ätt utveckla sig, hvilka för framtiden äga mera betydelse än för ögonblicket, kan så mycket säkrare antagas, som den uppvexande ungdomen företrädesvis och åtminstone varmast omfattar dessa ideer. Når jag ansett konung Oscars besök i Köpenhamn såsom ett tecken till den antydda vändpunkten i de skandinaviska staternas politik, så är detta icke så att förstå, -som skulle konungarne sjeliva hafva framkallat dessa nyväckta sympatier, eller ens befrämjat dem särdeles. Inom folken sjelfva har den utvecklingsprocess föregått, som drager konungarna in i sin krets. Man hade i Köpenhamn icke sett någon svensk konung sedan den tiden, för 200 år. tillbaka, då Carl Gustaf riktade svenskt artilleri mot Danmarks konungastad och fann sin framgång hindrad hufvudsakligen genom Köpenbamns tappra studenter. De monarker, som sedermera herrskat i de begge rikena, bidrogo snarare att nära det gamla hatet mellan nabofolken, än att söka mildra det. När de: nuvarande konungarne räcka hvarandra handen inför sina folks ögon, så är sådant blott en följd af den redan dessförinnan, utan deras tillgörande, bland dessa folk utbildade allmänna öfvertygelsen, hvars förmåga äfvea på sådant sätt uppenbarar sig. Måune konuongarnes möte haft någotsärskildt politiskt ändamål? Man tror icke så här, och har åtminstone ej efarit något derom. I alla fall vore det e!t fullkomligt nfsstag, om man ville uppl:ta något slags sammanhang emellan de:ta möte och det bekanta öppna brefvete af konungen i Danmark; angående Slesvig och och Holstein. Sammanträffandet af tiden för mötet och-för brefvets utfärdande tycks hafva varit helt och hållet tillfällfgt. De rörelser, så väl på tyska som danska sidan, som detta konungabref föranledt, betraktar man väl icke här med fullkomlig liknöjdhet; men man ägnar d visst icke den uppmärksamhet deråt, som tyskarne synas tro. Orsaken härtill torde. väl vara den, aft man här icke blott läser de tyska stridsskrifterna i ämnet, utan äfven de danska, och sålunda får tillfälle att höra begge partierna; hvarigenom man småningom kommit till den åsigten, alt begge hafva orätt, eller åtminstone att rättvisan hvarken befinnes så uteslutande på det ena partiets sida eller på det andras, som de tvistande sjelfva påstå. — Såsom en ibland de bedröfligaste följderna af den slesvig-holsteinska osämjan måste vi derföre betrakta den bitterbet, hvarmed striden föres på ömse sidor; isynnerhet om den förut gemensamma böjelsen till närmande och högaktning skulle derigenom förvandlas till söndring ech ovilja mellan Tysklands och Skandinaviens stambeslägtade folk, hvilkas endrägt dock så väl behöfs, emot för. dem begge främmande och fiendtliga makter. Man hoppas dock att den närvarande ställningen i detta afseende kommer att hafva en öfvergång. Likasom fristaten Krakaus införlifvande med österrikiska monarkien :kan anses för det förra årets vigtigaste statshändelse, så kan man väl anse Sveriges protest deremot för det vigtigaste, som tilldragit sig i denna stats yttre politik på flera år. Jag har i ett föregående bref nämnt att underrättelsen om denna. protest, som här spriddes först genom utländska blad, väl var ganska välkommen, men att den kom för de flesta helt och bållet oväntadt, Man trodde förut här, att afseendet på de nyligen inledda slägtförbindelserna mellan svenska och preussiska dynastierna skulle hindra Konungen från ett dylikt steg. Att så ej inträffat, kunde icke annat än glädja oss, då vi deraf kunde sluta att statens intresse och värdighet icke af vårt nuvarande hof åsidosättas för dynastiska intsessen. Här, som alltid annars, kunde väl dynastiens sanna intresse icke ändå vara något annat än statens. Låt vara ock, alt de stora makterna lägga föga vigt på en protest ifrån en makt af andra rangen; för ossär den betydelsefull, derigenom satt den, mer än någon annan handling af vår stats styrelse, ådagalägger dess oberoende af vår östra granne, hvilken utan tvifvel ägt största inflytandet på Krakaus öde. Det förstås att dessa slutsatser endast gälla under förutsättning att protesten icke blott ägt rum, hvilket torde kunna antagas såsom visst, utan äfven alt den icke blifvit genom efteråt gjorda förklaringar återkallad eller försvagad. Enligt en viss korrespondentartikel från Elben, skulle så hafva skett. -Ägde det grund att ett återsteg tagits, antingen till följd af den preussiska förlofningen, eller af andra betänkligheter, då skulle snart en annan sinnesstämning vinna insteg i landet. En ibland de minst menliga följderna deraf vore sannolikt, att så väl Ständerna som pressen komme att åt våra utrikes angelägenheter ägna mer uppmärksamhet, än vanligen är fallet, och alt de förre, utan tvifvel med rätta, torde göra anspråk på större inflytande i denna riktning än förut; helst ledningen af dessa angelägenheter kanske alltför PC AT ES CN EE TV FET