Aftonbladet – 27 mars 1847, sida 3

varande:lilla staden Urban. Först på sednare tider elle 4844:afträddes den mellan Kapkolonien :och Natalviken lig gande kusten, så att nu hela sträckan är oafbruten Eng lands. Denna: kust är steril och oländig, med ingen end större vik; flera floder ega der sitt utlopp, hvilka bilda på de paralellt med kusten gående bergen, men de äro all: korta, följaktligen grunda, och dessutom egade alla vid ut: loppen s-ndreflar, deh äro sålunda för segelfart odugliga Längre id är landet fruktbart och vackert samt: rikt pi vilda djur, men hittills nästan endast bebodt af vilda stammer. Omkring 30 mil från Urban ligger :den af :Holländarne anlagda staden Peter Morits Berg, hvilken är Nata: lias hufvudort, vackert belägen, helsosam:-och väl: byggd När engelsmännen fingo besittning af landet, voro redan er mängd Holländare: di:flyttade, och kade börjat odla jorden En förordning utfirdades då, att alla dessa skulle betal en viss afvift för deras grund, såsom köpesumma; men de tyckte detta obilligt, och efter åtskilliga utan afseende lemnade protestationer, började de holländska bönderna) et ordentligt krig mot engelska trupperna. Dessa voro underlägsna, förskansade sig iett läger straxt bredvid Urban och voro der instängda en lång tid samt bragte till en hög nöd. Slutligen kom undsättning från Kap, belägringen upphäfdös, och böndernå:slöto fred med anföraren, major Smith, hvarigenom de fingo frihet att vandra inåt landet, och de qvarblifvande lofvade att betala skatt. Våren 41843 var den tid de skulle vandra. bort, och när vi voro i Port Natal, försiggingo dagligen undansäljningar för de tillstundande flyttningarna. :De ämna nu vandra till Orange-flodens grenar och der ånyo börja odlings-arbetet, midt ibland de vilda stammarnå. Som hela denna koloni hufvudsakligast är bebodd af.;vilda stammar, så må åtminstone några ord nämnas om idem. De sydafrikanska vildarne: sönderfalla i två afdelningår, med afseende på deras språk, nemligen Kaffrer och Hottentotter, och de hafva äfven valt olika platser, de förra östern, de sednare vestern. Af Kaffrerna bo Kusas, Sulas, Tambukis och Mambukis frin söder till norr, lings ) Bönderna äro nästan alla utmärkta skyttar, och visade en engelsman under belägringen sitt hufvud ofvan befästningarna, så hade han straxt en kula deri.