Aftonbladet – 26 mars 1847, sida 1

ser de platta taken, de stora halföppna fönstren med sin jälusier, de mångfärgade och lätt klädda figurer, som rör sig på gatorna; och på de stora, med 6—42 par oxar för spända vagnarne känner man igen Kap. Man ser der Ara ben med sin fina drägt, sin brokiga turban och skägg, efte råd och lägenhet. Man ser Kaffern i sin klädnad af e matta, kastad öfver axlarna, och ett stycke tyg kring med jan — man ser Kinesen med sin spetsiga hatt och sin sneda ögon, alldeles likadan som han skyldrar på våra thå brickor. Och går man ut vid solnedgången, för att pro menera i Government Garden eller på exercisplatsen, s får man se den tjocke flegmatiske Myn Heer med si ännu stadigare äkta hälft vandra, åtföljda af mer eller min dre talrikt ungherrskap af begge könen, hvilka på sin o drägliga Kap-holländska snacka om diverse. Der ser maj den engelske pgentlemannen i sin eviga svarta frack tag några damer i hand, under det ett par kontorister il förbi, talande om hvad hvetet kostade per bushel på da sens marknad. En ung Martis son, of the royal Paddy, pladdrar sin fadda rotvälska för ett par bleka damer hvilka, ehuru smickrade af uppmärksamheten, dock ej ans det fullkomligt genteel and proper, att utan förkläde säll skapa med en af de oöfvervinnerlige. Men på taflan a en engelsk sjöstad får man ej glömma Jack, och psai ohoi,! der kommer han, med hatten akterstagad, luggel nere öfver de ändock just icke klarsynta ögon, bussen lil en svulst i ena hörnet af munnen och bänderna i byx fickorna, kryssande slag för slag genom folkhopen. D unga damerna påskynda sina steg — Jack låter sig inte bekomma. — En herre säger: gå er väg; ni är drucken — Jack flyttar om bussen, eller på sin höjd går öfve stag, för att än en gång möta sin man — några dussi! negerungar samla sig kring Jaok, kasta skämda fikon, vin drufvor och sådant på honom; Jack valkar bussen; knyte handen, vänder om så tvärt han kan, gör ett djerfi utfa