Aftonbladet – 24 mars 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: OREGON-INDIANERNAS SED ATT UTPLATTA HUFYUDSKÅLEN. I den intressanta månadsskriften: Öfversig af K. Vetenskapsakademiens förhandlingar, Ja nuarihäftet, förekemmer en uppsatts, rörand några märkvärdiga hufvudskålar, som tillik: med åtskilliga andra dyrbara naturaliesamlingar blifvit hemförde af hr kapten Werngren, då han sistlidne sommar återkom från en resa kring jorden. De ifrågavarande hufvudskålarne hafva blifvit förärade till det anatomiska musst vid Carolinska institutet och en berättelse om dem lemnad af museets föreståndare heri prof. RBetzius. Denna berättelse innehåller si märkvärdiga, från tillförlitliga källor hemtade facta, att ett utdrag ur densamma säkerliger skall intressera vira läsare, på samma gång han med en blandad känsla af fasa och ömkan måste beklaga de arma menniskovarelser, som äro offer. för en sådan tyrannisk plägsed, som denna ifrågavarande. Och åt våra läsarinnor af det täcka könet, som gerna anlita det barbariska snörlifvet, göra vi utan tvifvel serskildt en liten tjenst, genom denna berättelses införande; emedan den kan gifva dem anledning, då de röna någon förebråelse för corsettens alltför stränga begagnande, att svara ungefär så här: Ack, hvad är icke def för en småsak emot Oregonindianernas hufvudklämmare! — Barbari är dock och blir, hur man än vänder det — barbari; bruket af våra moderna snörlif, såväl som af Chenoukernas hufvudlådor : och tu tal är, om icke, med afseende på våra eljest så stora anspråk på bildning, indianerna kunna svara oss — om vi skulle vilja anklaga dem för denna plägsed —: ni med edra snörlif äro icke stor klokare än vi med våra hufvudklämmare. Men låtom oss öfvergå till berättelsen. Det är en känd sak, yttrar författ. till ofvan