Aftonbladet – 24 mars 1847, sida 2

glas ett stort T med bokstäfverna W och Hi på sidorna, allt oemgifvet af smakfulla draperier. Uti theatersalongen befanns på scenen en ganska vacker transparent, föreställande sörjande qvinnor omkring en urna. I det stora galleriet funnos på ena väggen Tegners porträtt, måladt i olja af professor Sandberg, till höger Emilie Högqvists af hr Wobhlfart, och till venster ett lithografieradt porträtt af Wickenberg, det enda man äger, alla tre omgilfna med kransar af friska blommor och lager. På den längre väggen af samma galleri såg man 20 taflor och handteckningar af Wickenberg, hvilka hr Wobhlfart. hade förskaffat tillsammans ifrån privata ägare, och som, med undantag af tvenne större på Kongl. slottet befintliga taflor, lärer ugjort allt hvad man här i Stockholm äger sisom minne af hans konstproduktion. Denna exposition utgjorde i och för sig en högst intressant del af festen, som i öfrigt bestod af följande: Först en sång i kör, orden af C. A. Wetterbergh, musiken af J. Bendix. DPerefter uppträdde doktor Wetterbergh, såsom gillets nuvarande ordförande, och yttrade några ganska nätta och passande ord öfver festens anledning och betydelse. Derefter en minnessång öfver Tegner, orden af S. A. Hollander, musiken af J. Bendix. Derefter höll herr komminister Mellin ett tal, rikt på vackra tankar och poetisk inspiration, ehuru talaren i slutet, förmodligen i anseende till sin egen Ppresterliga ställning, lät kyrkan spela en vida större roll i Tegners Hf och skaldebana, än den efter de flestas öfvertygelse ägde i verkligheten. Efter en Y;:dels timmas uppehåll följde nu en minnessång öfver Wickenberg, orden af Herman Sätherberg; musiken af J. Bendix, hvarpå hr Wohlfarht framställde en sakrik och intressant lefnadsteckning a! den bortgångne konstnären, deri flere rörande anekdoter förekommo om den tidigare delen af hans bana, då hans anlag måste bryta sig väg genom den djupaste fattigdom. Efter åter en half timmas uppebåll förekom en minnessång öfver Emilie Högqvist, orden al Johan Jolin, den bekante unge skådespelaren, musiken af hr direktören Ahlström, ett minnestal öfver den aflidne konstnärinnan, af hr J. Björklund, samt en slutsång af hr Knut Geijer, äfven med musik af hr Ahlström. Alla närvarande ansågo denna fest fullkomligt lyckad och såsom ett hedrande bevis på det nit och den vackra anda, som gjort sig gällande inom Konstnärsgillet, hvilket redan både genom det derstädes rådande lif och det vexande antalet af ledamöter synes vara försäkradt om en vacker framtid, oaktadt de ringa pekuniära medel det för sin verksamhet äger att disponera till följd af den billiga årsafgifter. Vi hoppas att framdeles kunna få meddela ett eller annat af de föredragna minnesorden. — Läsaren finner i dagens följetong början af anteckningar öfver en resa till Cap, Ostindien och China, af frih. G. von Däben, hvilken för mnatur-vetenskapliga forskningar medföljde skeppet Prins Carl på den expedition, som det under åren 1844, 1845 och 4846 gjorde till en mängd hamnåär i de ost-asistiska farvattnen. Vi förmoda, att. dessa anteckningar, ehuru till större delen liggande utom författarens egentligt vetenskapliga fack, skola läsas med så mycket mera nöje, som allmänheten deruti får göra bekantskap med en mindre vanlig talang att på ett angenämt och populärt sätt berätta och skildra de mötande föremålen och resans äfventyr, hvaraf vår inhemska litteratur nästan alldeles varit i saknad sedan framlidne kapten Gosselmans bortgång. ANAR — Stockholms Dagblad innehåller en insänd artikel, som kan tåla vid att tänka på, i anledning af den sista eldsvådan vid Skeppsbron: Det är en af de abderitiska tillställningarne i Stark halm att medan hvcoonadcardnincen förhinder