Aftonbladet – 24 mars 1847, sida 2

stri genom höga tullsatser på serskilda artiklar, kan tillintetgöras om samma artiklar från Sverige införes för ingen eller lägre tull, samt att tullinkomsterna derigenom skulle komma att lida; men en annan fråga är, om ej Norges lagstiftning redan insett falskheten i ett sådant skyddssystem och behofvet af att genom det enda financielt kloka steget i fråga om tull, nemligen genom-dess låga beräkning, skaffa en säker statsinkomst. I sådant fall förlora dessa invändningar af de kommitterade allt värde. Vi förbigå i följd af dessa här framställda anmärkningar den vidlyftiga speciella förklaring, som de norske kommitterade afgifvit, för att bevisa behörigheten af sina betänkligheter; till hvilken del af betänkandet vi torde en annan gång kunna blifva i tillfälle att lemna en större uppmärksamhet, för alt genast kunna meddela deras ifrån de svenske kommitterades förslag afvikande punkterna, och hvilka äro: 4) Med afseende på införseln landvägen, att förteckningen å de i 4 anförda varor, som skulle åläggas half tull, utsträckes till band, garn, tråd, strumpor och väfda tyger af alla slag, hvarigenom svenska lärfter, drällsväfnader, bolsterväf, buldan och silkestyger, m. ms. skulle förlora nu medgifna fördelar. 2) Med afseende på införseln sjöledes, att nu den i 6 28 åberopade förteckning å varor, som äro gynnade med half tull, skulle utgå socker, raffineradt, och sirap,, som således skulle vara underkastade hel tull; samt 3) Att norska och svenska varor, som landvägen från det ena till andra riket införas, vid deras vidare försärdande sjövägen, skola betraktas såsom vore de sjöledes införda; ett stadgande som anses nödigt för att skydda den norska industrien och i synnerhet de Sunnanfjellska jernverken; men hvarifrån man likväl tror sig kunna föreslå ett undantag för de jernvaror, som införde Nordenfjells, vid deras vidare afsändning kunde betraktas såsom inländske. 3 Ö ——AZ 2 Zen