Aftonbladet – 24 mars 1847, sida 2

tänder taken på närgränsande hus. Egentligen finnes intet hinder, att ju taken i flera qvarter,. ja i större delen af staden, kunde genom detta. byggnadssätt på en gång afbrinna, då det berodde af de: s. k. brandbottnarnes uthållighet, om skadan ej blefve större. På grund häraf föreslår insändaren, ej blott för att göra de två afbrunna husen, utan äfven andra, som hädanefter byggas, mindre eldfarliga och på samma gång vackrare, att brandförsäkringskontoret gåfve premier för uppförande af lätta och platta tak, hvilande på jernställning, utan vindar och vindskappor, samt att det i polisväg borde vid högt vite förbjudas att hafva ved eller kol på vindarna eller att någonsin besöka dem med ljus, vare sig med eller utan: lykta. Det förra af dessa förslager vore ganska nyttigt, och om man blott besinnar hvilken minskning i ersättningskostnad skulle uppstå genom anbringande af jerntakstolar, som ej kunde brinn?, så kunde brandförsäkningen gifva ganska betydliga premier för sådana taks uppförande, åtminstone för ett visst antal år, till dess nyttan: deraf hunne närmare inses. Det sednare förslaget deremot har sina sidor. Någonstädes måste hushållen förvara sin ved, och då ejrum på gården finnes, måste den uppliggas i vinden. Det går väl också icke an för polisen, att med sin lagstiftning gripa alltför nära in på äganderätten, äfvensom min måste besinna, att alla sådana författningar, som den. föreslagna, i sin min fördyra hyrorna. Dessa äro redan ganska tunga, i följd af den dyrare byggnadskostnad, som hufvudstadens i öfrigt, med afseende på eldfaras förekommande väl uttänkta byggnadsordning medför. För den fattigare och arbetsklassen medtaga hyrorna en högst betydlig andel af deras ringa förtjenst, och det är till och med mycken fråga om, huruvida det icke för hulvudstadens fördel i det hela vore skäl, att på malmarna, utanför en viss uppdragen gränslinie af den mera bebygda delen af staden, tillåta uppförande af hus af mindre kostsam, men likväl med vissa försigtighetsmått försedd konstruktion. Hvad slutligen angår ett förbud mot allt begagnande af ljus i vindar, så skulle det helt nkelt blifva utan piföljd, då alla de som bo i vindskamrar skulle derigenom komma i en svår beligenhet, äfvensom nästan intet hus finnes, der: icke inbyggarne alla dagar hafva andra angelägna ärender upp på sina små vindskontor, serdeles morgnar och aftnar.