Aftonbladet – 24 mars 1847, sida 1

MO VM MMMM intränga i hamnen och göra den osäker. Det börjades 1842 på elt några famnar djupt liggande grund och är nu efter otroligt arbete och med stor kostnad uppfördt och försedt med en lanternin. Eddystones båk är mera allmänt känd, och jag vill derföre blott återkalla i minnet, alt den 2:ne gånger blifvit af hafvet nedslagen och åter uppbyggd, samt att den nuvarande är 94 fot hög, byggd på en kal klippa, af i land huggen och sammanfogad granit, En beråttelse säger, alt älskaren till en af Devonshires skönheter, återvändande från fjerran land, med sitt skepp stötte mot Eddyston2 i en af kanalens mörka nätter, och förlorade sitt lif dervid. Den sorgsna, trogna älskarinnan beslöt då att belga hela sitt lif åt saknaden, och resa åt den döde en varaktig minnesstod. Hon byggde då en båk och vårdade sjelf dess fiamma. Se der uppkomsten af Eddystones båk! Då en symbol af ett bland stormar och död troget hjerta, ett sorgens Mausoleum — nu skeppares förtjusning när de komma öfvcr uppgående grunden — då vittne till mingen rörande klagan — nu föranledande utrop, sådana som Nord-Ost 74 Ost på kompassen! och dylika. Medan vi lågo i Plymouth inkommo några engelska krigsskepp, som varit ute på cen profsegling för cn veckas tid, och ankrade på redden. Manskapet utfick sin hyra, men officerarne vägrade dem permission att gå i land, ja till och med bortdref deras ,Sweetheartsp, som i stort antal rott ut till dem. Denna chöflighet mot könet förolämpade Plymouths sköna, så mycket mer; som de visste att soverigns funnos i de älskades fickor och väl kände alt pJack ej ser på skillingen. De togo derföre en lysan. de hämnd; ty när om aftonen en del af officerarne kommo i land, blefvo de g-nast omringade af de uppretade amazonerna, som i rikl:gt mått begagnade så vil det vanliga qvinnovapnet, tungan, som äfven de ännu obehagligare kastvapen, hvarpå de höstliga gatorna öfverflödade. Oaktadt det egentligen icke var fair playp), måste Enoglands Isöner bruka vapnen mot Englands döttrar, och med svärd ) Fair play, eller hvad vi kalla lika mot lika, ligger så be I ständigt i Engelsmannens tanke, att jägarn t. o. m, påstår de icke vara pfair play att skjuta fogel på sätet.