Aftonbladet – 24 mars 1847, sida 1

RESA TILL KAP, OSTINDIEN OCH KINA, ÅREN 1844—1846. BERÄTTAD AF G. W. VON DÖBEN. KAPITLET I. FRÅN STOCKHOLM TILL GODA HOPPSUDDEN. Den 3 Nov. 1844 låg svenska barkskeppet Prins Carl med flagga på topp svajande på Stockholms ström, och redo att med första vind gifva sig åstad på sin långa färd till Kina. Man skakade hand med gamla glada vänner från akademien, som, omgilna med en för tillfället passande nimbus af saknad, följt om bord för att taga afsked; man betraktade landsens döttrar,, som många till antalet, för sista, kanske ,aldra sista gången talade med hvad Wallenberg kallar deras tillgifna kölsvin; man kastade en och annan blick på tornen i Birgers stad, för att rigtigt inpregla i minnet hvad som kanske ändå aldrig kan glömmas, Sveriges sköna, glada hufvudstad. Snart kommer med snabba årtag en båt långs sidan, och upp för lejdaren springer vår kapten. Han tager den sista öfverblicken af allt; ingen ända undgår hans öga när det följer de smäckra masterna, förmärsseglet är sträckt, allt är klart och ankaret lättas. Efter alt hafva emottagit ett besök från ett å briggen Norden församladt sällskap, gingo vi åter till ankars utanför Msnilla. Der lågo vi tvenne dagar, med utsigten öfver Liston Hill, Beckbruket och Djurgårdens höstklädda stränder. Stockholm blickade bakom udden förstulet emot oss, visande i regnet sina hvita hus liksom en älskarinna då hon under tårar hviftar sitt afsked med näsduken; sundet vid sjötullen såg ut som en öppen graf, bakom hvilken vi vänta, om icke evigheten sjelf, åtminstone en evighet af äfventyr. Då kaptenen ej såg sig i stånd att skjutsa med egna hästar, gick han in till staden och bådade Hercules, som äfven kom, och den 6 drog oss ut till Sandhamn, derifrån vi följande dagen under herrarnes i tullen ,Lycka på resan! stucko ut i Eystrasalt,. Vi nickade afsked åt Sveas skogar, och de af oss som voro sjösjuka tyckte med en viss förundran att skogarna nickade igen. Numera voro Herculis hästar öfverflödiga, ty en frisk vind förde oss framåt förbi