Aftonbladet – 23 mars 1847, sida 3

taga nådigst anbefallda åtgärder till utrönande deraf, huruvida fångens okunnighet kan anses vara föranledd af dess förra själasörjares försummelse, dels ock på det att, vid fängens frigifning, man icke må stadna i villrådighet om, hvarthän fången förpaskas bör; att kongl. styrelsen för öfrigt hyst det förtroende till fångpredikanternes nit, att de skulle hvar inom sin församling söka efter bästa förmåga fullgöra instruktionens föreskrifter, samt att, hvad beträffar de större ransakningsfängelserna, till hvilka länshäktet i Calmar hörer, och hvarest predikanten icke utan alltför stor ansträngning och åsidosättande af andre åligganden kunde medbinna att i kyrkoboken verkställa fullständiga anteckningar rörande alla fångar, kongl. styrelsen trott predikanten, utan att derom erhålla särskild föreskrift, böra så uppfatta åliggandet att föra kyrkoboken, att anteckningarne deruti göras fullständigast om de fångar, som äro för gröfre förbrytelser tilltalade och längst i fängelset qvarblifva, hvarom allt konungens befallningshafyande torde fångpredikanten förständiga. Stockholm den 435 Eebruari 4847. E. v. Troil. R, Th. Ccderschiötd. E. A. F. Lindencrona. Rätteligen afskrifvet, betygar ex officio L.A. F. Lindencrona.