från aflägsnare länder utom Europa, såsom Förenta Staterna, Vestindien, Brasilien och Ostindien, har ostridigt varit att uppmuntra, dels direkt utförsel af svenska produkter och dels skeppsrederierna inom riket, att bygga och utrusta fartyg af bättre beskaffenhet. Denna afsigt har väl till en del vunnits, samt stadgandet om lindring i afgifterna i väsendtlig mån bidragit att förskaffa riket flere fartyg, som i godhet kunna jemföras med de bättre, tillhörande hvarje annan nation som helst, men antalet af sådana fartyg är ännu icke så betydligt, som detsamma kunde och borde vara, med afseende å landets rika tillgångar å alla för skeppsbyggeri erforderliga förnödenheter. — Undertecknade, skeppsredare här i staden, utbedja sig derföre i underdånighet att få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å de omständigheter, som vållat detta förhållande, och å den åtgärd, som deremot torde kunna vidtagas. Uti de med utlänska makter tid efter annan afslutade handelsoch sjöfartstraktater har i all mänhet reciprocitetsprincipen blifvit stadgad, så att numera nästan de fleste curopeiska nationers fartyg i våra hamnar åtnjuta enahanda rättigheter och endast erlägga cnahanda afgifter, som våra egna fartyg. Härigenom har likväl ofta inträffat, att då i en utom Europa aflägsnare hamn, till exempel Brasilien, svenska fartyg varit att tillgå emot enahanda frakt, som utländska, för transport af varor, som, enligt order från Sverige, skolat dit införas, våra fartyg, churu emot deras godhet samt befälets duglighet ej varit att anmärka, icke företrädesvis användts till sådana transporter, utan nästan endast i de fall, att svenskt fartyg varit adresseradt till det handelshus, som fått uppdrag utföra orderne, så alt laddningar från sådana hamnar införts till riket med främmande nationers fartyg, till skada för vår frakthandel. Att detta inträffat här på platsen, så att laddningar af kolonialvaror ofta hitkommit uti utländska, serdeles danska fartyg, lärer icke kunna nekas. Tull-jurnalerne vitsorda detta förhållande, hvilket måste inträffa, då hvarken varornas afsändare eller desammas emottagare är in tresserad af, att för sådan transport använda svenska fartyg, enär de fleste utländske i våra hamnar åtnjuta enahanda rättigheter, som våre egne. Härvid torde invändas, att ett motsatt förhållande lika ofta torde ega rum, så att ett svenskt fartyg lika väl som ett danskt lär i Brasilien kunna erhålla frakt, för öfverförande till Danmark af transatlantiska produkter, enär våra fartyg i Danmark äro privilegierade och stå i enahanda kathegori med de derstädes inhemske. Detta kunde visserligen inträffa, om förhållandet i fråga om syenska och danska fartygs behandling i de begge nationernas hamnar vore alldeles reciprokt; men då, enligt traktaten af den 30:de November 4826, danska fartyg ega att i svensk hamn behandlas, så väl vid inkommande som utgående, lika med svenska fartyg, i afseende på hamnumegälder samt hvarje annan afgift, af hvad namn och beskaffenhet som helst, samt att, emot erläggande af enahanda -afgifter, som för svenska fartyg är stadgadt, till Sverige införa och derifrån utföra alla varor, hvaraf inoch utförsel i svenska fartyg är lagligen tillåten, med undantag af salt, finnes deremot, angående syenska fartygs behandling i danska hamnar, vid införsel dit af vissa varor, ett restriktivt stadgande i danska författningar, Lill mehn för Sveriges frakthandel. Väl stadgar Kongl. danska plakatet af den 27:de Mars 1844, härhos i djupaste underdånighet bilagdt, att för alla transatlantiska, afrikanska, ostindiska och chinesiska produkter, med undantag af rom och arrack, som till Danmark från produktions-orten införas uti danskt eller främmande privilegierade nalioners fartyg skulle beviljas en lindring af 235 procent uti införselstullen, men för tillgodonjutande af sådan lindring är det vilkor fästadt, att ett dylikt fartyg skall vid utklarering från Danmark till nåson af nämnde platser hafva i dansk hamn intagit itminstone half last danska produkter. Häraf skönjes, att danska fartyg i svenska hamnar åtnjuta större rättigheter, än som tillgodokomma våra far.Yg i dansk hamn, hvilket åter har till följd, att våra fartyg eftersökas mindre, och att vår handelslotta icke förkofrar sig så, som vederborde. För utt undanrödja dessa menliga verkningar, och då öreskriften om tull-lindring från början afsåg alt bereda endast svenska fartyg en sådan fördel, men icke främmande nationer, som ej tillstädja oss full veciprocitet, få vi i-djupaste underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes låta utfärda stadgande derom, att nu medgifva lindring i afgiferna vid införsel ar varor från aflägsnare länder atom Europa icke må tillgodokomma danska faryg, i annat fall än styrkas kan, att de inom nästöregående tvenne åren från utlossningen af dessa varor från svensk hamn afgått med last af svenska produkter. IL S. A. K.! Uti 20:de af underrättelser, om hvad iakttagas bör vid verkställighet af den af Eders Kongl. Maj:t, under den ö:te November 4845, i nåder gillade och C ställda taxa å tullafgifterne för inkommande och