Aftonbladet – 22 mars 1847, sida 3

— Red. har blifvit anmodad meddela följ:nde: TRILLINGAR! Sistlidne vår framfödde dragon Ekholms vid Ek holmens gods i Upland unga hustru under högs egna cch ovanliga omständigheter trenne barn — en gosse och två flickor. När den långt ut i tall skogen på en Mälarudde belägna dragonstugan för sta gången besöktes, lågo de små snygga och frisk tre fredligt tillsammans uti en ask — gossen (er Oskar naturligtvis, såsom alla landtsoldaters och dragoners hjeltesöner nu för tiden!) midt emellar båda systrarna. En tvåårig syster till dessa låg pi den unga bleka, vackra modrens knä; en fyraårig bror stod och tittade nu i asken; fadren satt bryddå och undersam bredvid på bänken; inne och ute solljus och stillhet. När man kom åter mot bösten. var scenen icke mera så fridfull och klar. I vaggan — ty den första vistelsen i asken hade längesedan blifvit det unga blod för trång — låg ena barnet tämmeligen belåtet såsom nyss kommet från modersbröstet, der nu det andra stillade sin hunger; på golfvet gick fadren och vyssjade på armen det tredje, som qved i otålighet på att i sin tur komma dit; i spisen gallskrek den tvååriga af afund; utanför dörren raggassade fyraåringen, blå om näsa och fingrar, att slippa in. Här inne voro således bekymmer nog. Och ännu flera stodo för dörren och stå der ännu. Ty väl kom deltagandet från närmaste omgifnig först litet till bistånd, här så mycket behöfligare, som de små dragontorpets tegar i flera år burit svaga skördar och nu sist missväxt. Men det hade ej gått det aldranärmaste af denna omgifning, en hop fattigt folk med deras torpareakrar eller backstugutäppor bättre. Bröts ock från ett och annat håll brödet med de hungriga, så kunde dock ingen dela modrens nöd och fadrens bekymmer. Imedlertid hafva dessa föräldrar, såsom sig borde, upprätthållit sig sjelfva och hvarandra; isynnerhet har den unga qvinnans modersbröst och vård räckt till på ett underbart vis utan all klagan eller misströstan. Nyligen har hon och hennes alla genomgått ett nytt eldprof, i det att alla dessa små vinter haft en lång och svår messling, ur hvilken de alla stått opp och nu blomstra opp igen, snälla och lefnadsfriska. TI detta lilla torftiga hem ha således i en hast munnarne blifvit många. Blifva ock framgent Fader vår äfvenså många och således christligt hopp och förtröstan för både stora och små icke fjerran; så torde dock den mor, som sjelf uppfyllt en sådans alla pligter, närt vid eget bröst och Vakat med egna blickar öfver sin älskling, och vet hvad en sådan kostar för kärleksoffer och således kan sluta till hvad denna mor med sina tre gör och lider, — så torde dock den far, som bär på sitt hjerta en vis omsorg för de sinas både dagliga bröd och framtida uppfostran, och således kan tänka denne faders tankar af treoch femfald tyngd — icke taga illa om jag härmed ser en och annan lycklig lottad af dem i