Aftonbladet – 22 mars 1847, sida 2

och rättigheter för så väl kristne som mosaiske trosförvandter. De mest idoga och bildade folken i Europa hafva redan frånträdt alla tvifvel om nyttan deraf. I Frankrike, Belgien, Holland och flera tyska riken, samt i de Nordamerikanska staterna är emancipationen numera fullständig; i England, uti nästan alla väsendtliga delar genomförd; och i samma mån denna princip af likhet alla trosbekännare emellan gjorts gällande inför lagen och i samhällsförhållandena, utan vilkor eller småaktiga inskränkningar, visar sig en allmän belåtenhet dermed. I Danmark har folkets tänkesätt härom i sednare tid tagit en sådan rigtning, att det sjelf afhjelper och lämpar de missförhållanden , som en senfärdig lagarnes utveckling ännu ej aflägsnat. I Norrige, det land der sjelfva grundlagen genom ett besynnerligt afsteg från sin i öfrigt frisinnade anda, hårdast uttalat sig emot Mosaiske trosbekännare och vägrat dem all inflyttning, har redan en mäktig opinion visat sig för borttagandet af detta onaturliga hinder. Hvad Sverige beträffar, finnes intet skäl att befara, att det, om den Mosaiska befolkningen finge med den öfriga dela alla medborgerliga och politiska rättigheter och skyldigheter, icke kunde blifva lika belåtet dermed, som nyssnämnde länder. Svcerige framgår onekligt med tillvexande intellektuella och moraliska krafter på bildningens och sedlighetens bana; det känner alltmer värdet af dessa krafter, och sådana finnas äfven inom alla religionsbekännelser. Sverige känner ock alltmer behofvet af industriens utbildning för en tillvexande befolkning, om en hård naturs hinder skola kunna uppvägas; det öfvertygar sig alltmer, att Handelsoch Näringslifvets frihet utgör vilkoret för en sådan industriens utveckling; monopolierna äro redan i Lag afskaffade; en omisskännelig syftning till bättre beräkning i företagen och till mera sparsamhet i enskilda lifvet förmärkes. Under ett sådant fortskridande på civilisationens bana och ett allmännare sträfvande till mera upplysning och trefnad, kan icke det verksamma biträdet af en integrerande del utaf landets befolkning vara likgiltigt. Om den ock icke är talrik, erbjuder den måhända, jemförelsevis till sitt antal, en mera betydlig andel af intellektuella, materiella och moraliska krafter, än mången förväntar, eller allmänheten hittills känt, eller visat sig böjd att offentligen erkänna; och vi våge hysa den förtröstan, att vid en jemförelse emellan den Mosaiska befolkningen här i landet och den öfriga befolkningens bättre lottade klasser, skall den förra, oaktadt alla de hinder och inskränkningar, den ännu måste röna i sin medborgerliga ställning g, befinnas icke stå tillbaka mot de sednare, i idoghet, ordning, huslighet och sedlighet, samt att den således, ge nom det införlifvande med Nationen, som måste blifva en följd af jemlikhet inför Lagen, skulle i förhållande till sitt antal ganska verksamt bidraga till intelligensens och industriens framåtskridande, och dymedelst till landets förkofran, Billigheten af de förändringar i våra förhållanden, hvarom vi nu gå att i underdånighet anhålla, har Kongl. Maj:t jemväl för åtta år tillbaka nådigst behjertat, och genom utfärdandet af en nådig förordning upphäft alla dittills utkomna, Rikets Mosaiska befolkning rörande, men med tidehvarfvets upplysning icke öfverensstämmande Författningar. Att kort derefter en förklaring följde, som åter till en del aflägsnade det efterlängtade målet, har — utan att minska vår tacksamhet för de ädla afsigter, hvilka så klart framlysa ur förstnämnda nådiga förordning — icke kunnat undgå att nedslå och djupt bedröfva; dock har numera denna smärta gifvit vika för det tillitsfulla hopp, vi hyse till Eders Kongl. Maj:ts högsinnade tänkesätt och ynnestfulla nåd, samt till Svenska Folkets alltmer fortskridande upplysning. Allmänna tänkesättet erkänner numera religionsfördragsamheten såsom en Christlig pligt. De falska begreppen om Mosaiska religionens fiendtlighet mot Christendomen och om dess bekännares hyllning af samhällsvådliga läror hafva skingrats. Många af de anledningar, som förut, inom åtskilliga af landets folkklasser, vållat afvoghet emot den Mosaiska befolkningen, hafva upphört. De serskilde trosförvandterna respektera hvarandras samvetsfrihet, i samma mån, som förnuftet visar religionernas gemensamma mål vara menniskokärlek, fri forskning och sambhällig sedlighet; snart stå de alla färdiga att erkänna fordna misstag och sin bättre öfvertygelse. Det är således antagligt, att just nu, då nationen, stödd på förtröstan till Eders Kongl. Maj:ts ädla tänkesätt och motseende Regeringens verksamhet för hennes vigtigaste angelägenhet, söker lyfta sig öfver alla de fördomar, missförstånd och betänkligheter, hvilka i sekler hämmat national-andans utveckling i sann mensklig rigtning och till alla folkklassers gemensamma båtnad, skall Svenska folket finnas beredvilligt, att, med erkännande af sina lagars rätta anda, skänka fullkomlig och oinskränkt medborgarerätt äfven åt de landsmän, hvilka, till följd af hittills oklara begrepp om allmän menniskorätt, varit och äro dömda att uteslätas från alla dyrbarare samhällsfördelars åtnjutande. Under ett ögonblick af denna vigt och då svenska folket manas af sina egna behof till en frimodig, fördomsfri forskning uti alla sina inre förhållanden, skall allmänna tänkesättet besinna hela obilligheten af en sådan uteslutning. Det skall vid åsynen af den Mosaiska befolkningens sträfvande till bildning och sedlighet, samt af det deltagande för samhällets angelägenheter, den genom sjelfva denna önskan om delaktighet visar, finna hela orättvisan af att låta denna del af Sveriges befolkning ännu längre dväljas i den tillbakasatta samhällsställning, hvari den nu befinner sig: att till och med i lag vara förnekad möjligheten att höja sig till jemlikhet med öfriga svenska tuindersåter.