Aftonbladet – 22 mars 1847, sida 2

28 Februari, ville en lampa icke brinna. Han afskrufvade spetsen och lät gasen strömma ut genom den fingerstjocka öppningen, för att, såsom han sade, blåsa genom spetsen, så att den blefve ren. Härpå gick han till de andra lamporna och som dessa brunno, tände sig imedlertid uti logen all gasen af sig sjelf, draperierna fattade eld och lampputsaren lopp derifrån, sedan han behörigen anmält olyckan. Nu stängdes genast kranen till teaterns gasledning. Derigenom vardt det kolmörkt. Ingen tänkte på att öppna dörrarna, som förde från galleriet till korridoren och 2:ne sidotrappor, hvarigenom det arma folket kunnat undkomma. En dörr gaf efter för deras ansträngningar och genom denna undkommo flere. Imedlertid brann på andra sidan redan trappan. Somliga trängde sig nu till fönstren och afsatserna, de modigare hoppade ned från fjerde galleriet till det tredje, andra skreko förtviflade på hjelp. Inga brandstegar som kunde räcka opp till tredje våningen funnos vid teatern. Mycket folk fanns, och deribland de mest förvägna, som försökte komma de inspirerade till hjelp; men allt var förgäfves. Deremot tillstängde man dörrarne till parterren så snart den blifvit tom. Nu fanns ingen annan utgång för de olycklige, än öfver sjelfva teatern. Huru många som der funno sin död känner man icke. — Förbittringen är allmän emot förvaltningsrådet; det är detta man tillskrifver största skulden till olyckan. Dessa herrar hade för fjorton dagar sedan hört det larm, som väckts i hela staden, genom 2:ne kranars oförsigtiga öppnande vid de vanliga gaslyktorna, emedan lågan brann flere fot högt. De hade icke kunnat tänka på att en olycka kunnat inträffa på teatern, hvarest det inre består af gamla trasor, papper och torrt trä, och der sjelfva afrundningarne i taket, hvilka man eljest gör af gips eller trä, äro uppstoppade med hö och blånor — då likväl många, redan före gaslysningens införande, med en viss farhåga besökte teatern, om någon festlig eklärering skulle ega rum.