SRS TO EES — — — på denna sidan grsfven skola vi aldrig återse hvarandral XXIX KAPITLET. En stilla, sval och genomskinlig natt krönte dagen. Skyarne sväfvade högre upp i rymden, och hela hemisferen tindrade af ljus från öster till vester. Med icke mindre glans glimmade sjön, och dess böljor lyste af fosforisk eld, liksom blixtarne afskjutit sina pilar och lemnat fragmenterna glittrande på fältet. Montsommery. Det är afton. Slottet på Monte Pelegrino är praktfullt illumizeradt. Trädgårdarne skimra af ljus, och hela den väldiga klippans face liknar en mångfärgad låga. Färgade lampor hänga på hvarje träd och buske, och marken hvimlar af menniskor; ty hertigen di Calengbi — den girige, den föraktlige — har inbjudit tusende gäster att bevista den fest, han gifver i anledning af sin dotters giftermål. (Utgifterna har likväl hans tillämnade måg lofvat alt bestrida.) Sorbet och vin flöda strömtals. Gångarne äro beströdda med vällukter och blomster. Den rörliga hop.n är förnämligast klädd i hvitt, ty luften är mild och stunden glädjefull. Palermitanerne skåda upp till klippan och förundra sig öfver, att hertigens bjertfibrer öppnat sig och låtit guldet utströmma och räknas åt ol.ehandlarne, för denna skimrande ståt. Fiskrarne i viken hvila på sina åror och stirra på denna uppenbarelse af ljus och prakt, och återspeglingen i den mörka skyn liknar en gloria, omstrålande de englar, som beskydda bruden.