Aftonbladet – 22 mars 1847, sida 1

ISABELLA) ELLER BRUDEN I PALERMO. AF EN AMERIKANSK FÖRFATTARE, MACCE Y. XXVIII. KA CTLET. — Hvars :!:. dighet, äfven när den hade sken af att vara som aldra strängast, och när den visade hela sin styrka, blott var kärlekens högtidligare utseende, hvars vrede, likt vårmolnen, måste sänka sig och emellanåt låta höra en förskräcklig stämma, men som i sin pannas dystraste rynkor förde välsignelse med sig.n Cowper. Hvad! sade Isabella för sig sjelf, dagen efter sedan Storm-anden uppenbarat den stora hemligheten om hennes börd. Hvad! Ar Etvirada då min mor? Och är det möjligt, att hertigen di Calenghi ick är min far? Hemlighetsulla öde! Ack! Hvad mitt hjerta har dragit sig till henne, sm vårdade min baradom! Och nu har jag funnit den stora klaven till mina oförklarliga känslor! Och min nyligen upptäckta mor — min egen mor — som har vakat öfver mig, förklirar att jag icke skall förenas med San Gius!o; ja, att den uslingen, som kommit hela min varelse alt rysa, är min verklige faders mördare! Gud! Du har varit barmhertig! Af själ och hjerta prisar jag Dig! Från ett jordiskt helvete har Du befriat mig! Ack, om Allan kunde få veta allt detta! Men han vandrar fjerran från sin Isabella, och ) Se Aftonbl. 4 53—38, 60—56.