Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Ryktet torde väl i dag hafva nämnt ett ord om ett försök till mordbrand i ett hus, beläget vid Jerntorgsgatan, näst intill räntmästarhuset. Cm denna rysligt tillämnade eldsvåda bafva vid polisförbör i dag följande upplysningar vunnits. En dräng i huset (hvilket är tillhörigt herr kaptenen och ridd: Mandorff) bade i natt, kl. omkring half tre, blifvit uppväckt af något buller på gatan. Då han vände sig om på sitt läger, varseblef han att hans dörr stod på glänt och att något slags sken inträngde genom öppningen. Han skyndade ut i förstugan för att se efter hvad det var, och fann i en vrå några brinnande stickor och papperslappar, hvilkas matta låga förgäfves sökte näring vid den nakna muren och på stengolfyet, och således höll på att slockna af sig sjelf; men för säkerhetens skull sprang drängen efter något släckningsämne, och hvälfde innebållet af det; första käril han fick fatt i, öfver elden, som dermed var släckt. Sedan uppväckte han några af husets folk, som icke visste hvad de månde tänka. Och det var alltsammans. — En karl af misstänkt och misstänksamt utseende gick i går afton framåt Stadssmedjegatan med ett stort bylte i famnen. Någon var så nyfiken, att fråga honom hvad han hade att bära, hvarifrån han kom, o. s. v.; men karlen var så litet hågad att svara på den andres spörjsmål; att han, för: att: med ens göra slut på dem, släppte sitt bylte; slog omkull den nyfikne och höll en knif i högsta hugg öfver hans hufvud. I detta ögonblick framträdde en tredje person, en juvelerare G.; med ett kraftigt knytnäfslag förlamade han armen på den beväpnade karlen och med sin andra hand fattade han honom i strupen. Sedan tillkom polisbetjening; och tog hand om den misstänkte personen och hans börda. Han blef igenkänd att vara en från Waxholms fästning i början af denna månad förrymd fånge vid namn Per Gustaf Sahlin; ban häktades genast; uppsyningsmännen M. Julin och Ekbom ertappade sedan på natten flera personer, med hvilka Salin efter rymningen haft förbindelser. Polisundersökning företogs i dag med Salin, eller rättare, den person man anser för Salin; ty han vill alldeles icke medgifva sin identitet. En tid förlidet år, då polisen hade honom fast, utgaf han sig för sin bror, och försökte på denne hvälfva de förbryselser, för hvilka han sjelf varit tilltalad och straffad. Nu påstår han, att han aldrig haft rågon bror; att hans namn är Gustaf Eriksson; att han är född i Strengnäs och der tillbringat hela sin tid, ända tills helt nyligen, då han kom hit, o. s. V. Polismästaren frågade, om den tilltalade, efter han var så hemmastadd i Strengnäs, kunde uppgifva namnen på några personer derstädes, 1. ex. hvad biskopen hette. Lindgren! svarade den tilltalade, med mycken trygghet. (Holmström, skulle han hafva sagt.) Nå, hvad heter borgmästaren? Svar: Ekström. Detta var riktigt, utom sista. stafvelsen. Polismästaren frågade vidare efter namnet på stadens fiskal. Han vore död för några dar sedan, upplyste fången. Och gästgifvaren? Han var också död. Det från Salin anhållna byltet innehöll ett parti klädespersedlar: flera sådane hade han dels sålt, dels lemnat i förvar till åtskilliga personer. Det vill af persedlarne synae, som de blifvit tillgripna på landet. Undersökningen kommer att fortsättas. .