Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 3

och San Giusto — såsom min mans mördare kallar sig — äro förenade genom de afskyvärdaste brott. Jag vet, att bådas händer äro fläckade af blod. Men hvad skulle en ringa gammal qvinnas bevis tjena vid en siciliansk domstol mot två mäktiga ädlingar? : Jag skulle hafva blifvit förklarad för vansinnig och instängd i ett dårhus. Denna grotta har varit mitt bem under. nio års tid Jag har dragit f rdel af ett vidskepligt folks vidskepliga lättrogentet. Ni har väl hört talas om Scudaris storm-ande? J.g är den samme. Jag går alltid ut under stormen, klädd i svepning, och de-igenom att jag förfärat de onda, har jag ofta stå!t emellan dem och nedrigheten. Ingen vågar nalkas min luftiga bostad; penaingar skulle icke fresta en Palermos invånare att komma till Scudaris topp. Derföre har jag icke blifvit upptäckt. Mer än en gång har jag hejdat hertigen och San Giusto på deras väg, och de, som öfrerfalla den lefvande, rysa för den döda. Vid den tiden som ni försvana; voro de oense. Mannen, med den köpta titeln, var Isabellas friare, så:om jag berättade er i klosterträdgården; hon förkastade honom med förakt och afsky. Hen försökte inverka på hennes förmente faders girighet, och ehuru han då misslyckades, har. han likväl sedan lyckats. Hertisen har lofvat Isabella åt sin medbrottsling, och inom tre dagar skall vigsel-ceremonien äga rum. Före er ankomst beslöt jag att det icke skulle ske; nu kan min afsigt utan svårighet gå i fullbordan. Jag känner en belerlig lagkarl i Palermo. För åtta år sedan omtslide jag för doktorn min förflutna lefnad, och han begagnade sig af denne man för