Aftonbladet – 20 mars 1847, sida 2

ket de nitiska bemödandena af hans fader — hans hittills varande enda lärare — som den förboppningsfulla gossens egen flit och håg. Han gör nemligen redan sina passager, sina arpeggiofigurer, m. m.; med en bestämdhet, som är vida öfver hans år; hans intonation, äfven i dubbelgrepp, tillkännagilver ett ganska fint öra, och det bästa är, att hans spel ej har denna vanliga bismak af lexan, utan fastmer stindigt röjer den gryende känslan, hvars späda behag det egentligen är, som hos så tidig, musici väcker vårt intresse. — De pjeser han föredrog voro: Hausers Lieder ohne Worte, Randets Fjellsång (en ganska vacker komposition) samt Webers sista tanke, varierad. Dessutom hördes denna afton 3:ne manskörer af Eisenho:er, Kreutzer och Warbolm, utförda af amatörer, ä vensom Mendelsohns bekanta Rondo brillant för piano, som spel:des af en musikälskarinna. Äfven hörde man mindre teaterns orkester, ehuru stundom vid ställen der den ej bort höras och tvertom. Auditoriet tycktes finna sig serdeles tillfredsställdt med hvad som vid tillfället pre-terades, hvarföre vi tro att ännu en produktion 2f de fört .enstfulla artisterna (t. ex. på kongl teatern) före deras afresa skulle vara välkommen för mången. —U—