Aftonbladet – 19 mars 1847, sida 2

XXVIL. KAPITLET. Kanske lyckan, medgången lugnade hans bröst, kanske vinden just blåste från öster. Pope. På eftermiddagen befann Allan sig på kontoret i ett handelshus, i förtroligt samspråk med en gammal herre, klädd i brun peruk, vid rock af samma färg, grofva knäbyxor och strumpor af grått, tvinnadt ullgarn. Följande samtal uppstod mellan dem. Simon Macaulay (på cengelska): Min vän, m:r Scott, har underrättat mig, att ni är sinnad ingå bolag med mig samt ligga ut den summa som fordras dertill. Är det sannt? Allan: Fullkomligt, sir. Simon: Ni förstår då naturligtvis hvad som menas med handelsförbindelser ? Allan: Jag förmodar, sir, att jag med någon uppmärksamhet kan förvärfva tillräcklig kännedom i det ämnet på en ganska kort tid., Simon: vHm — Ni är kanske kunnig i bokföring? Allan: Icke så särdeles; men det kan jag lära på några timmar. Pen konsten är icke så fasligt klyftig. Simon: vHm — bm — Skulle ni tycka om alt få korsa A:lantiska hafvel? Allan: Jag skulle anse mig mycket lycklig, i synnerhet om jag derigenom kunde beforda mina penningeintressen. : Simon: yHur snart kan ni sk:ffa två tusen dollars? Kan det ske inom en månad? Allan: Här äro de, sir. (Han lägger dem på bordet.) Simon: nVerkligen! i sanning! — Nå väl, let kan man åtminstone säga att det är raskt,