Aftonbladet – 18 mars 1847, sida 2

Då vill jag säga er det. Ni skall gifta er! med den unga amazonen. O, min käre vän! ni behöfver icke rodna för det. Tanten berättade mig allt i dag. Det-är en sak, som är afgjord inom familjen. Flickan har femtusen dollars, och när allt kommer omkring, gör ni kanske ett bättre köp, än jag skulle göra. Ha! ha! Är det brukligt att fruntimmer i denna ödemark göra förfrågningar på det sättet, eller snarare gripa sig männer utan den minsta förfrågan? Jag måste uppteckna denna egenhet i min annotationsbok, som blir ryktbar genom ifrågavarande ämne. Annotera ingenting, förrän vi få se hur sakerna slutas. Den unga damen har föresatt sig att vinna er, och jag är ej säker på, att hon ju icke lyckas. Ett godt skämt, i sanning; fullkomligt romaneskt! Folk, som bo på andra sidan hafvet, skulle icke tro detta.x pJag har beslutat att fara min väg i afton. Men icke jag.n . vAh, ha, min vän, jag ser, att ni redan är fångad. Icke ännu, invände Allan. Då blir ni snart, fortfor den andre. Amazonen är mycket lockande. Kanske ni samvetsgrannt skulle kunna yttra Idetsamma om hennes vackra slägtinge? Nämn icke den saken, min bästa vän. Jag I har gjort ett löfte att aldrig gifta mig. Bah! ett celibats-löftel Bara förställning Jag reser i afton. I fall ingenting inträffar, som kommer at! hindra det. pDet fruktar jag ej föra Nåväl, vi få väl se. Nu ringde middagsklockan, och resenärerna återvände till huset. XXIV. KAPITLET. Slutligen störtade de in uti sko garna. och uwppklättrade der på de gråa , enstaka klipporna. Örnen, skrämd af deras plötsliga annalkan: de, svingade sig från sitt näste på bergsklinten högt öfver deras hulfvuden.s Montgommery.