Aftonbladet – 18 mars 1847, sida 2

hans läppar och antydde, att han genomskådade orsaken till den hastiga rymningen. Sedan stormen nigot lagt sig, återvände fiskarena till farmen; de trodde att Victorina skulle vara der före dem; men, till deras stora förvåning, fanns hon ingenstädes. Sent på aftonen kom en neger med den underrättelsen, att hon var på ett närbeläget gods, der hon ämnade qvarblifva i några dagar. När Allan hörde detta, beslöt han att vara i Rio vid frukostdags dagen derpå. Han gick till sängs; men han kunde icke smickra sig af Morphei omfamning. Inom kort kände han någonting, som krälade öfver honom, och snart fann han, att han var belägrad af en hel legion insekter, som uppfyllde sprickorna i väggarna. Sedan han försökt att döda en del af dem, insomnade han mot morgonen af trötthet; men när han vaknade, fann han alt några hade med sina gaddar trängt djupt in i hans kött. Tanten företog sig att borttaga dem. En eller två var hon i stånd att draga ut, genom att skickligt begagna sina fingrar; men Allan plågades ganska mycket, ty en stor del af skinnet åtföljde insekten, innan den skiljdes från sitt tag. Så snart den gamla damen dragit ut en, höll hon den mot ljuset; hade den sin gadd i behåll, så skrattade hon och brände upp den. Men en, som hon icke var i stånd att få bort, behandlade hon på ett besynnerligt sätt; hon afklippte kroppen i-två delar och strödde ljusbrand på den, som satt fast; snart började insekten, söm icke fann sig väl af denna operation, alt röra sig, återdrog småningom sin gadd och föll ned. Nattens csmfort förändrade icke Allans beslut att lemra farmen. Han steg tidigt upp, och sedan hen blifvit befriad från insekterna, tillsade han Scott, att han ämnade fara till staden. Denne, som erhållit många försäkringar af tanten, att hon skulte komma och hela på honom i hotellet, för att få veta hans sista afgörande beslut, samtyckte af själ och hj:rta till afresan. — Landtjunkaren deremot ordade vidt och bredt mot den saken, men när han fann det vara omöjligt att förändra deras beslut, försåg han dem med hästar och dräng , hvarefter de åtskiljdes. — (Forts följer) j