Aftonbladet – 17 mars 1847, sida 2

rationer äro oöfverträffliga är något som är kändt i hela verlden.) Altaret var formadt af en pyramid af tända vaxljus som höjde sig till taket, och högst uppe syntes bilderna af Josef och Maria, som höllo barnet Frälsaren emellan sig. De voro alla praktfullt smyckade. En prest, klädd i en kort mess-skjorta samt en halskrage af skarlakan, inträdde häftigt i kyrvän Rpsteg hastigt på prediksstolen och började helt tvärt utan föregående bön eller text sin predikan, till hvilken ena hälften af församlingen lyssnade, under det den andra roades af musiken och fyrverkerierna vid dörren. Efter predikans slut lemnade de båda ynglingarne kyrkan, för att åskåda en del af de högtidliga tilldragelserna utomhus. Platsen midt på gatan var tillstängd, och några riddare till häst, åtföljda af vapendragare, framredo, beväpnade med lansar. Sedan de paraderat upp och ned på rännarbanan, gjorde de halt vid ett skrank, som stod vid ändan af gatan. På en gifven signal föll skranket, och en af riddarne framrusade och stötte med sitt spjut till en upphängd vas, som spräcktes, hvarvid cn digris föll ut. Pöbeln rusade fram, och den första, som kunde gripa det skrikande bytet, behöll det. En annan riddare stötte till en annan vas; och en markatta föllur den. Pöbeln skyndade fram, för att försöka taga fast henne; men Jacko var för vig och kom förmedelst ett tåg undan in i ett fönster. Alla vaserna blefvo sålunda spräckta efter hvarandra, och en ödla, en katt och åtskilliga andra djur föllo ned ur dem. Slutligen upphängdes en ny vas, och på den rigtades allas blickar. Ingen af riddarne