Aftonbladet – 17 mars 1847, sida 1

EE ——L 220 ENGELSKA BEKYMMER ÖFVER IRLAND. (Ur parlameantsåcbatterra om understödet åt Irländarne.) lut det elände, som sedan årtionden och århundraden hopats öfver Irland, har förut icke förmått öfvertyga Storbritanniens maktägare om den sanning, som omedelbart inses af hvarje genom Irland resånde främling: att Irlands vanmakt hvarken härstammar ifrån : Irlands jord eller luftstreck eller läge, eller ifrån irländska befolkningens änlag, men väl ifrån det. förvända sätt, hvarpå de Irland eröfrande Engelsmännen genast i början: ordnade den olyckliga provinsens samhällsskick, och från deras afkomlingars envisa fortsättning af samma missgrepp. Bland Engelsmännen har fördomen att Irlands ställning vore den. bästa möjliga, för ett sådant folk som Irländare, blifvit så länge och så -omsorgsfullt inplantad; och hunnit rota -sig så fast, att den kunde anses orubblig, så länge Engelsmännen sjelfva i all beqvämlighet hemtade inkomster ifrån Irländ. Derpå är för öfrigt så mycket mindre att undrå, som Engelsmännen i allmänrhet döma på samma: sätt öfver alla andra länder; Under-diknande omständigheter: — har England vinst att skörda i ett land; så är det i deras ögon wäl styrdt; hvarom icke, så tycka de sig snart upptäcka att det suckar under barbarioch:despotismy eller okunnighet och anarki, T afseende spå Irland hafva de ändtligen nu begynnt-få andra tankar, till följd af ett skäl, som de funnit begripligt och talande: i stället för att lemna vinst, fordrar Irland uppoffringar nu. England nödgas gripa i sin egen pung för Irlands skull, i stället för att kunna; makligt fyllavden derifrån; och anspråket på understöd visar. sig år efter år ;i förfärande tillvext. Med detsammas har. på en gång ett ljus. gått upp för Englands: statsmän — om också icke lika klart ämu för Ebglands folk i allmänhet; de förre märka och tillstå nu, att Irländaren måste, i viss. mån åtminstone, . göras till. Engelsmannens vederlike, såframt man hos honom vill påräkna någon framtida förmåga att. sörja för silt eget lifsuppehälle, och England. undvika att vid hvar: missvext lifnära: honom med elska allmosor; Det: medgifves .nu i England att det enda: tillförlitliga. medlet; för detta; helsosamma ändamål. består. i förvandlingen. af Irlands allmoge, från tiggande stattorpare och. från dagsverksfolk utan; säker, arbetsförtjenst, till välbehållna farmers; ja till mera: till hvad Englands egna jordbruksarbetare så sällan äro: till sjelfständiga odlare af egen jord. Tillika inses och erkännes att äfven Irland miste, likt England, höljas med ett jernvägsnät, för att åt detförra bereda samma utvägar som det sednare äger, till indåstriell förkofran i handelsoch fabriksväg, bredvid jördbruket. : Dessa medel förberedas också nu i Englands parlament, och det med en kraft; och med en enhällighet hos annars fiendtliga partier, som låfva visshet om det åsyftade ändamålets uppnående. Men dördetta uppnående påräknas ovillkorligt: en framtid, och Irlånds nuvarande befolkning tycks-ej äga någon annan framtid än grafvens. Medan gräset gror; dör hästen; deri ligger det olyckliga. ::Itrots af den ofantliga tillförsel, som England nu med frikostiga händer slösar på dit arma nabofolket; tycks nöden bli med hvar dag ännu ofantligare; hbjelpen kommer uppenbarligen -för. sent och visar sig så otillräcklig. för ögonblickets bzhof, att den ännu mindre ger några förhoppningar om-:den näst följände tiden. Den spannemål som föres till Irland åtgår, men förslår icke; till: omedelbar förtäring; något överskott t:1lberedände af nästa skörd ålerstår icke; och i allmänhet har folket. antingen så öfverlemnat sig åt tanklös förtviflan eller lider af så.stor kroppslig afnyattning;att-det-låtitsina-små-arrendetäppor. ligga ouppbrukade och icke visar någon håg att så, emedan det icke höppas att få skörda. SR Än